Visst fyllde den svarta drycken som sipprade ner genom de redan hos tillverkaren malda bönorna sin funktion, nämligen att få upp ögonen och att skölja ner morgonmackorna med. Den kunde väl möjligen också tjäna som sällskapsdryck och uppiggande vätska under eftermiddagens kaffepaus på jobbet. Men då ska ni veta att den tidens arbetsplatskaffe inte var just festligare än vägkrogskaffet längs med E18. Ni vet det som stod alldeles för länge på värmeplattan och där inte ens femtioöringen mellan kaffepannan och värmeplattan lyckades dölja garvsyresmaken. Det var en nära döden-upplevelse.