I dag, 35 kilo tyngre och lika många år senare, är det för två år sedan opererade knäet sprött och ömtåligt som en vas från den kinesiska Mingdynastin och tål inte alls den belastning en isättning av ett löpsteg på asfalt innebär. Faktum är att jag förflyttar mig med en hastighet motsvarande inlandsisens och inte ens några raska löpsteg efter en fjärmande buss är lämpligt. Lägg till det att vågnålen sticker mellan noll och hundra på några tiondelar, och det blir självklart så att motionsformerna ser helt annorlunda ut.