Annons

Annons

Annons

Annons

Gävle

Debatt: Skolan i Gävle behöver de estetiska ämnena

Elina Wahlund skriver i en debattartikel om vikten av de estetiska ämnena i skolan och om en förenklad syn på kunskap.

"Kulturskolorna utsätts för allt fler åtstramningar och tvingas skära ner på lärare och material", skriver debattören Elina Wahlund.

Bild: Robbin Norgren

Annons

Ungas tillgång till kultur i skolan låter sig vilseledas av illusionen att den som önskar är fri att välja. Den som önskar är fri att läsa till estetämnet som extra kurs. Finns den inte på din skola? Den som önskar är fri att flytta. Vill du inte flytta? Den som önskar är fri att tänka om, läsa historia eller kemi istället.

Fram till år 2011 bedrevs en skola där varje elev fick en chans att utvecklas estetiskt. Estetisk verksamhet var obligatorisk, från de första lågstadieåren tills att det sista studentflaket lämnade skolgården. Men med den nya reformen fråntogs gymnasieskolan sitt estetiska ämne och idag väntar de unga ett allt skralare utbud av kulturella möjligheter.

Med de senaste åren i beaktande spås nämligen ingen ljus framtid för kulturens unga. Kulturskolorna utsätts för allt fler åtstramningar och tvingas skära ner på lärare och material. Till de estetiska programmen sjunker söktrycket och kommuner måste avsluta sina program. I Gävle har tre program, dans, cirkus och estetikmedia, försvunnit under loppet av bara några år. Vi har bokstavligt talat inte råd att vänta, skolan behöver en reform – det estetiska ämnet behöver återigen bli obligatoriskt i gymnasiet.

Annons

Annons

2018 gjordes ett försök. Partierna enades om att återinföra det estetiska ämnet i gymnasieskolan, men förslaget röstades sedan ner med argumentet att eleverna i högre grad behöver ägna sig åt teori och förbereda sig inför arbetslivet.

Är det vad politikerna är rädda för, flum?

Att förbereda sig inför arbetslivet innebär alltså inte att stärka sin kulturella medvetenhet och utmana sin innovativa förmåga? Vad innebär det då – att förbereda sig inför arbetslivet? Är det synonymt med att kunna sina siffror och skriva uppsatser? Och klingar den synonymen verkligen väl med skolans dubbla uppdrag: att lära ut men också skapa etiskt goda och socialt orienterade elever?

För att tala om estetik i termer om ”inte förberedande för arbetslivet” krävs att du på djupet missförstår ämnet och grovt förenklar idén om lärande – föreställer dig skolan som en producent av enbart yrkeslogotyper och inte av kloka och modiga medmänniskor.

Anledningen till att skolan överhuvudtaget är konstruerad som den är, beror det bara på att vi ska fördjupa oss i dess ämnen, det ena efter det andra? Eller kan det vara så, att ämnena är konstant beroende av varandra? Att vi behöver naturvetenskapen för att förstå historia, samhällskunskapen för att förstå religion, kanske till och med estetiken för att förstå matematiken?

Uppenbarligen inte, om vi ska förstå skolreformen 2011. Varför skulle vi annars hålla dörren sluten, avvisa estetiken till sitt eget rum, där den antingen geni- eller flumförklaras?

Elina Wahlund: "Estetämnet besitter förenande möjligheter som andra ämnen saknar."

Bild: Elin Elderud

Annons

Är det vad politikerna är rädda för, flum? I så fall kommer trösten här: flum är inte detsamma som estetisk verksamhet. Flum är inte att diskutera hur konsten speglar sin historia eller att lära sig nyanser i ett musikaliskt verk. Flum är bristfällig undervisning och inkompetenta lärare: i vilket ämne den än tar form i.

Annons

Och precis som all annan typ av polarisering göder sig även denna på vår starkaste rot: rädsla. Det är rädslan som gör att vi håller för ögonen, blundar inför estetikens värde. För tänk om, ja, tänk om den varken är ämnad genier eller bohemer, utan hela befolkningen, som en avgörande del av vår utveckling?

De elever som inte väljer estet är samma elever som präglats av ett betygsystem vars fokus inte riktats mot deras styrkor, utan mot deras brister. Inte en skola som underlättar för danssteg att söka sig till scenen eller för fingrar att landa på pianotangenter, med andra ord.

Fantasin ger oss medel att förstå det som statistiken och tabellerna aldrig kommer att kunna förklara.

När vi nu prompt bestämt oss för att skapa en skola som hetsar in elever i ett prestationstänk får estetiken även ett värde i sin funktion av brytpunkt. Genom att rikta strålkastaren mot den innovativa förmågan snor kunskapen tillbaka ljuset från prestationen. Här får det praktiska utövandet inte bara sin betydelse som ”en paus från teorin” utan genom att träna en annan form av tänkande.

Elever får en möjlighet att, till skillnad från att enbart passivt förvärva kunskap, aktivt skapa den genom att ifrågasätta och värdera. Från sitt hörn kommer teorin att fortsätta ropa: var är svaren? Men så länge vi lever i en värld där inte alla svaren finns måste vi lära oss hur vi frågar – och i den lektionen utmärker sig kulturen som en av våra viktigaste lärare.

Annons

Fantasin ger oss medel att förstå det som statistiken och tabellerna aldrig kommer att kunna förklara. Det är därför vi målar tavlor, spelar instrument och klär oss i påhittade karaktärer, därför att det är genom kulturen vi förstår och kommunicerar med vår omvärld. Ett samhälle fattigt på kultur är likaså ett samhälle fattigt på gemenskap, rättvisa och frihet.

Annons

Politikerna har förstås inte lämnat skolan helt öde på musik, dans och konst – det estetiska ämnet går ju fortfarande att välja som frivilligt val!

Frivilligt för de skolor som erbjuder estetprogram då, menar de? För det finns nog inte särskilt många skolor som har råd att köpa instrument och färg för de skolpengar som skramlas ihop på de fåtalet elever som kommer med ett frivilligt val. Nej, förresten, inte frivilligt för någon annan skola heller – matte och språk genererar i extra meritpoäng – så att gissa sig fram till vad som blir de populäraste valen handlar inte om någon vidare klurig kalkyl.

Men faktumet att det frivilliga valet inte är särskilt frivilligt är inte det verkligt oroande. Det verkligt oroande är att det överger samhället åt sina befintliga normer. För den paradoxen är väl knappast obekant: att de som behöver kulturen som mest olyckligtvis inte är de som väljer den. Vi behöver inte oroa oss för flickorna med vidareutbildade föräldrar. Det är pojkarna vi behöver oroa oss för, elever utan vidareutbildade föräldrar, elever med annan etnisk bakgrund än svensk.

Estetämnet besitter förenande möjligheter som andra ämnen saknar. Instrument, penslar och koreografier kan bli ingångar till relationsbyggen och utvecklingsprocesser avgörande för elevers liv, men också för samhället i stort.

Annons

Precis som vi inte kan bygga ett samhälle utan kultur bör vi inte bygga en skola utan verktygen att tolka den. Det behöver vi göra oavsett om det är jurister eller rockstjärnor vi tänker bli. För så länge vi behåller vår förenklade syn på kunskap spelar det ingen roll hur många ekvationer vi löser. De största förblir olösta utan kulturen.

Elina Wahlund

Studerar litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Bosatt i Gävle.

Annons

Annons

Till toppen av sidan