Efter bränder får man jämt höra av experter, nu har den skalbaggen, fjärilen, blomman, mossan, snigeln, fågeln, däggdjuret, etablerar sig. Det hade inte hänt utan brand. I fråga om växter så har deras frö legat i marken i gammelskogen och väntat på en brand i hundratals år, hur konstigt det än låter.

Driver man av skogen och gör ett så kallat kalhygge vaknar självutnämnda experter och riktiga experter och protesterar allt hårdare på grund av detta. Humuslagret är kvar. Första anblicken första året efter ser det inte så bra ut, år två grönskar det, år tre och framåt kommer det uppslag av olika trädarter. Fler och fler växter binder vatten. Stora däggdjur finner föda, om det sparats fröträd fungerar detta, allt kommer tillbaka och ingen skada är skedd och en ny hundraårig växtperiod är igång.

Vad bråkar vi om egentligen? Ena gången är det bra, som vid bränder, andra gången är allt åt fanders om det är kalavverkning av ekonomiska skäl på en begränsad yta? Sluta lyssna på EU och miljöknuttarna.

Förstår att skogsägaren kliar sig på huvudet