Annons

Annons

Annons

Insändare
Det är ett verklighetsfrämmande system styr Gävle kommuns hemtjänst

Text: 

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

"Om man för kundens bästa gör smärre anpassningar i tidsschemat för ”insatser” riskerar man avvikelser och får inte betalt för nedlagd tid." skriver skribenten. Bilden har inget med personerna i insändaren att göra.

Bild: Karin Bylund

Annons

Min mamma E-M som snart fyller 99 år vägrar att lämna sitt hem! Hon har enligt 4 kap 1§ socialtjänstlagen rätt att få bistånd till skälig nivå.

Här beskriver jag min upplevelse av hur kommunen styr hemtjänstverksamheten. Den omgärdas av stort hemlighetsmakeri där kunden inte kommer till tals. Behovsutredningar som kommunen grundar sig på är ofullständiga och inaktuella, biståndshandläggare som inte själva möter kunden för att skaffa sig aktuell kunskap, orimliga schablontider för ”insatser”, en intern process gentemot privata utförare som inte tjänar kundens behov.

Det är svårt för äldre att få hjälp till ”skälig nivå”.

I januari 2020 spelade E-M sin sista bridgetävling på Gävle bridgeklubb. Pandemin startade och verksamheten lades på is. E-M började få svårt med kroppen och att sköta livet i eget boende. Jag kunde helt enkelt inte stötta min mamma i tillräcklig utsträckning. Efter trevlig kontakt med biståndshandläggare på kommunen kom beslut om stöd i form av hemtjänst. Behoven var då inte så stora, främst tillsyn, hjälp med mat och trygghet vilket konstaterades i en behovsutredning som vi inte fick.

Annons

Annons

I april 2021 ringer jag biståndshandläggaren för att be om utökad hjälp, alltså mer tid till mamma. Det resulterar i en ny behovsutredning, som vi inte fått se förrän jag nu begärt ut den och där information från 2020 vägts ihop med vad jag sa per telefon. Sammantaget ger det en helt felaktig bild av E-M:s behov då. Beslutet blev ”insatser” förmiddagstillsyn och eftermiddagstillsyn inom ramen för tidigare beslut. Allt skulle ske på samma tid som det första beslutet.

2022 är E-M:s situation akut. Hon hade varit inlagd på akuten fyra gånger. Vi gjorde i ordning en sovplats med sjuksäng i bottenplanet. Hon fick rullstol och andra hjälpmedel via hälsocentralen.

Eftersom jag upplever att E-M nu har betydligt större behov av insatser än det beslut kommunen fattat vände jag mig till Gävle kommuns kundtjänstför att nå biståndshandläggare.

Jag blev hänvisad runt mellan biståndshandläggare och mottagningshandläggare och att jag skulle gå via växeln eller e-post. Jag skickade då mitt ärende till gavle@gavle.se och begärde helt enkelt en utökning av tiden.

Av Elvinas Omsorg som skötte min mamma fick jag veta att de har gett henne nästan dubbelt så mycket tid som de fick betalt för. De insåg att det inte gick att duscha mamma på tio minuter, som är schablontiden.

Jag blev nu uppringd av chefen för biståndshandläggaren. Hon sa att det var en bra handlingsplan som jag hade skickat till dem. Chefen förklarade att inom hemtjänsten talar man inte om ”tid" men att E-M hade beviljats alla ”insatser” som är möjliga.” ”Därefter är det vårdboende som gäller”.

Annons

För mig och för E-M har det varit obegripligt att förstå vad kommunens beslut innebär och vad en kund kan förvänta sig av utföraren efter beslutet. Det sker ingen rättssäker dialog mellan kunden och kommunen. Kommunen för enbart en dialog med utföraren.

Annons

Som svar på min begäran kommer inget beslut men efter telefonkontakt förstår jag att kommunen anser att E-M redan har de ”insatser” som är möjliga i hemtjänsten.

Jag beslöt därför att undersöka vad som gäller inom Omvårdnad Gävle, varför man inte får tala om tid för insatser trots att detta är utgångspunkten för ersättningen till privata utförare och är det viktigaste för kunden!

Utföraren ska registrera utförd tid i kommunens system i vilket schablontider är inlagda. Schablontiderna gäller alla och är hemliga för kunden och anhöriga, ja för alla. Det är inte undra på att det blir en ständig fråga mellan kund och utförare när kunden har en förväntan av tiden för en insats, till exempel en dusch. Att duscha får ta 10 minuter i detta system.

För E-M tar det mer än en timme att duscha och sedan bli torr och klädd. Redan för denna ”insats” har således 50 minuter av total beslutad tid förbrukats. Elvina ger mer stöd än de får betalt för. Total tidsram per vecka för E-M: 22 timmar och 8 minuter.

Mamma erlägger maxtaxa med knappt 2 000 kr per månad.

Biståndshandläggaren borde själv genom besök utreda det verkliga behovet och skriva en utredning som kommuniceras med kunden före beslut. Nu bygger nuvarande beslut på uppgifter från 2020 när behovet inledningsvis var lågt.

Annons

Personalen kan inte arbeta med kundens bästa för ögonen utan måste stressa inom ramen för dessa verklighetsfrämmande schablontider. De kommer i konflikt med kunden som utlovats att en insats får ta den tid det tar.

Min önskan om översyn av behovet och ökat stöd har inte resulterat i någon åtgärd. Till exmpel förstår jag nu att E-M borde beviljats frukost, något som Elvina ändå tillgodoser. E-M kan varken öppna kylskåpet, göra i ordning något eller sätta sig vid bordet själv.

Annons

Kommunen har omedelbart reagerat på min framförda önskan om mer tid genom att ta kontakt med utföraren och då försämra för kunden genom anpassning till beslutade ”insatser”. Kunden fick veta det när schemat ändrades negativt.

Det låter så bra att ”insatser” anpassas efter de gamlas behov. Det är bara att sätta sig in i schablontiderna och totalt beviljad tid så förstår man att för en kund med stort vårdbehov är systemet med schablontider verklighetsfrämmande och gör det omöjligt att kunna bo kvar hemma med en skälig och trygg levnadsnivå.

Personalen kan inte arbeta med kundens bästa för ögonen utan måste stressa inom ramen för dessa verklighetsfrämmande schablontider. De kommer i konflikt med kunden som utlovats att en insats får ta den tid det tar.

För mig tycks Gävle kommuns modell vara ett sätt att motarbeta privata utförare som har en högre ambition i hemtjänsten än kommunen själv. Om man för kundens bästa gör smärre anpassningar i tidsschemat för ”insatser” riskerar man avvikelser och får inte betalt för nedlagd tid. Sedan mäts avvikelser i stället för upplevd kvalitet.

För mig som anhörig kan jag konstatera att informationen om hur hemtjänsten fungerar är bristfällig och det är svårt för mig att kunna påverka så att min mamma får den omsorg hon behöver. Det verkar som att det är ett verklighetsfrämmande ekonomiskt system som styr.

Vem har beslutat om denna ordning?

Eva-Karin Caisa Hamilton

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan