Per-Åke – I min insändare angrips inte ”jägare kollektivt” däremot oetiska jaktformer. För övrigt kritiseras djurvärnare och olika grupper av aktivister ofta kollektivt. Intressant är att när Per-Åke skriver ”alla jägare som genomgått utbildning vet exakt vad som avses” försvarar han jägare kollektivt. På Youtube kan man se jaktfilmer med jägare som låter hundarna bita i räven eller grävlingen innan djuret avlivas. Menar Per-Erik att detta är ”exakt vad som avses”?

Att länsstyrelser och Naturvårdsverk har godkänt allehanda jaktformer betyder inte att de nödvändigtvis är etiska. Dessa institutioner är till stor del besuttna av jägare. Jägarförbunden är dessutom en mycket stark organisation i Sverige, med mycket pengar. Och intensiv lobbying bedrivs bland annat mot våra folkvalda politiker för att få jaga på allehanda vis. Bland annat har det på senare tid förts fram önskemål om att få bedriva pilbågsjakt. Ännu en oetisk jaktform som alltså vissa jägare (inte alla!) vill ska bli lagligt i Sverige.

På Svenska Jägareförbundets hemsida kan man läsa följande: ”Jägareförbundet jobbar hela tiden för att du även i framtiden ska kunna njuta av de fantastiska jaktmöjligheter som vårt land erbjuder. Se därför ditt medlemskap som en försäkring för att du ska få behålla det du har i dag.” Det låter inte som om jägare tvingas ut för att fullfölja något som myndigheter bestämt.

Lodjur som fångats i fälla river av sig klorna och i magen på obducerade lodjur från fälla har träflis hittats. Gräsänder och fasaner uppfödda för jaktändamål sätts ut för att skjutas ner. De halvtama änderna kan inte flyga så bra. På jaktdagen skräms de upp av jakthundar. Sen står jägare på rad och skjuter ner dem. Rävar får fångas med snara. Skrämda djur som söker skydd i sitt bo angrips av jakthundar och dödas där (grytjakt). Att skjuta på vilda djur som är instängda i ett hägn.

Att majoriteten svenskar tycker dessa jaktformer är oetiska kan man läsa om i Yogovs undersökning om jakt.

Annika Anastassiou

styrelsemedlem i Jaktkritikerna