Annons

Annons

Annons

Sandvikens centrum

BILDEXTRA: Sandvikens 160 år gamla hjärta glöder än

Stålverket satte Sandviken på kartan. Bokstavligen. Utan det hade staden inte funnits.

Häng med in till Sandvikens stålindustris hjärta – Alleimas stålverk – och till högteknologiska Surface technology.

Text: 

Bild: Jenny Lundberg

Annons

När Alleima bjöd investerare på rundtur i två vitt skilda verksamheter hängde vi med – för att kunna bjuda med er läsare.

Värmen från ljusbågsugnen slår emot oss när vi går in i stålverket. Vi har tur. Ugnen närmar sig slutet på den omkring timslånga upphettning som krävs för att smälta gamla diskbänkar eller annat stålskrot till någon av de många unika stål och legeringar som Sandvik tillverkar.

– Vi är i slutskedet av smältprocessen nu. Snart tappas metallen upp i skänken, säger Fredrik Axelsson, processutvecklare på stålverket.

Fredrik Axelsson, processutvecklare på stålverket.

Bild: Jenny Lundberg

Annons

Tre elektroder smälter metallskrot i ljusbågsugnen. Två av dem syns som svarta streck mot ugnens glödande innehåll.

Bild: Jenny Lundberg

Annons

Ljusbågsugnens värme kommer från tre kraftiga elektroder som värmer upp metallen till en tapptemperatur på 1640-1650 grader.

Inne i stålverket är hettan påtaglig. Skyddskläder är obligatoriskt och istället för de vanliga orangea hjälmarna behövs hjälmar med rejäla visir. Ljuset från den smälta metallen är så starkt att det behövs för att skydda ögonen.

Ljusbågsugnen vinklas för att hälla ut det smälta stålet.

Bild: Jenny Lundberg

– Vi gjuter många olika sorters stål idag och allt måste tömmas ut för att inte riskera kontamination, säger Fredrik Axelsson.

När man tömt ut det mesta av stålet hettar man upp det kvarvarande stålet för att allt ska rinna ut. Effekten är omedelbar. Ett gnistregn skjuter ut ur öppningen där stålet runnit ut.

Gnistorna flyger när det sista stålet värms upp igen för att kunna hälla ut allt ur ljusbågsugnen.

Bild: Jenny Lundberg

När det sista stålet tömts ur formar det sista stålet något som närmast liknar istappar – men glödheta ståltappar – i öppningen.

Glödheta ståltappar.

Bild: Jenny Lundberg

Det översta lagret flytande stål skrapas ur skänken. Det oljiga ytlagret, slaggen, håller inte kvalitetsnivån. En viss del kan återanvändas, resten deponeras.

– Armen som kommer ner nu är en provtagare. Vi tar kontinuerligt prov för att se temperatur och legering. Ett 50 gramsprov gjuts in i en provkropp och kyls med vatten. Sen skickar vi det med rörpost till forskningen och får svar inom tio minuter, säger Fredrik Axelsson.

Annons

Annons

Stålet går vidare till nästa steg i processen, konvertern, där det renas ytterligare från kol och svavel samtidigt som legeringens sammansättning justeras ytterligare.

Det blir slutet på besöket i stålverket – dags att ta bussen och åka en bit på de totalt sju mil asfalterade vägarna inne på Sandvikens industripark, till Surface technology.

Här händer något som är lika häpnadsväckande. Men mycket svårare att se.

Mängder av rullar med metallplåt som kan vara så tunn som ett halverat hårstrå, 0,1 millimeter, ligger i lokalen. Innanför glasväggar ser man delar av den anläggning som applicerar ytlager som ger bandstålet nya egenskaper. Ytans lager mäts i nanometer, som är så litet att det på en millimeter går 1 miljon nanometer.

Håkan Holmberg framför en del av produktionslinan där bandplåt ytbehandlas.

Bild: Jenny Lundberg

– Ytbehandlingen måste ske i vacuum efter att man rengjort plåten på atomnivå. I slutet av linan mäts ytskiktet i realtid med god exakthet, säger Håkan Holmberg, försäljnings- och marknadschef på Surface technology.

Ur bandplåten kan man till exempel skära ut element till bränsleceller som kan ladda allt från mobiltelefoner till bilmotorer. Främst marknadsför de sig mot vätgasbränsleceller.

Att ytbehandla i vacuum är inte nytt, men att göra det med bandplåt är det. "Vi är troligtvis de enda som gör den här behandlingen", säger Håkan Holmberg.

Bild: Jenny Lundberg

Annons

I två steg har rundturen tagit oss från den teknologi som utvecklats under 160 år och avslutas med ett av de ben som Alleima hoppas ska ge 25-procentig tillväxt under de kommande åren – vätgas och förnyelsebar energi.

Annons

– Vi är i vid en take off-plats i produktionen av bränsleceller. Vi går över i massproduktion där vi pratar om tusentals ton material, säger Håkan Holmberg.

Bakom skyddsvisiret är både reporter och fotograf glada efter besöket på stålverket.

Bild: Privat

Fortsätt scrolla för att få se alla bilder från rundturen

250 000 till 260 000 ton stål smälts på ett år i Alleimas ljusbågsugn.

Bild: Jenny Lundberg

Runt 15-20 skänkar stål hinner Alleimas stålverk med per dygn. "Det beror på stålsort och vilken länk i processen som tar tid", säger Fredrik Axelsson.

Bild: Jenny Lundberg

Ljuset från stålet är starkt att man behöver skyddande visir för att titta rakt mot det.

Bild: Jenny Lundberg

Stålverk 64 har, precis som övriga byggnader inne på Sandviks och Alleimas område, en siffra i namnet som berättar vilket år byggnaden uppförts.

Bild: Jenny Lundberg

Bild: Jenny Lundberg

Annons

Bild: Jenny Lundberg

Skänken lyfts upp och vinklas för att kunna skrapa bort slaggen från ytan.

Bild: Jenny Lundberg

Två skänkar, närmast till höger i bild, står på värmning för att inte ytterlagret i stål eller innerlagret av tegel ska spricka när det heta smältstålet hälls i dem.

Bild: Jenny Lundberg

Annons

Bild: Jenny Lundberg

Bild: Jenny Lundberg

Bild: Jenny Lundberg

Besökare på Alleimas första kapitalmarknadsdag fick en inblick i verksamheten på Surface technology, och stålverket.

Bild: Jenny Lundberg

Bild: Jenny Lundberg

Bild: Jenny Lundberg

Annons

Bild: Jenny Lundberg

Bild: Jenny Lundberg

Bild: Jenny Lundberg

Daniel Sjöholm, teknikchef (längst fram), och Fredrik Axelsson, processutvecklare, visade Alleimas stålverk.

Bild: Jenny Lundberg

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan