Skådespelarna arbetar inte under hypnos.

Det kanske låter som ett märkligt påpekande, men det bör kanske nämnas då jag sitter med under repetitionerna av “Hjärta av glas”, baserad på en film av den tyska regissören Werner Herzog. Denna film är känd just för att han arbetade med hypnotiserade skådespelare under filmandet, och det är denna metod som har pekats ut som anledningen till den drömska kvalitet som filmen har.

När jag sitter med under en repetition är arbetet fortfarande kvar i Folkteaterns lokaler i centrala Gävle, men när detta publiceras har produktionen flyttat till Movikens hamn i Hälsingland där premiären väntar på lördag. Till Gästrikland kommer “Hjärta av glas” följande helg, när teatertältet slås upp i Torsåker.

“Hjärta av glas” baseras på en gammal bayersk folksaga som 1976 filmatiserades av Werner Herzog. Det är en berättelse om vad som händer när människorna i ett glasbruk förlorar det som har varit meningen med deras liv.

– Någonting som fick oss att vilja göra detta är att det är en undergångsberättelse som inte är en dystopi. Den är på väg bortom den punkten. Det är en berättelse som ständigt tittar framåt. Och sedan då, och sedan då, och sedan då? säger dramatikern Emma Palmkvist som har bearbetat historien till denna föreställning för Folkteatern som nu ska få sin urpremiär.

Tiden är sent 1700-tal och Europa befinner sig mitt i skiftet mellan hantverkstillverkning och serietillverkning. En omvälvande tid. Glasbruket har varit känt för det unika rubinröda glas som de har tillverkat, men när glasmästaren dör tar han med sig det rubinröda glasets hemlighet i graven. Kvar finns människorna på bruket som fortsätter som vanligt, som fortsätter att elda i ugnarna trots att de inte längre kan tillverka glaset som har varit brukets raison d'être. Här finns också en siargestalt ur den tyska folktron, "Mühlhias", en herde som i en profetia ser glasbrukets undergång.

I dessa glasarbetare är det lätt att se oss själva, vi som lever i det tidiga 2000-talet som måste förändra våra sätt att leva men som inte kan se en annan värld framför oss. Vi har också nått en slutpunkt men fortsätter att skyffla in bränsle i våra eldar.

Man kan se berättelsen ur detta stora perspektiv, de gigantiska utmaningar som mänskligheten står inför, men det går också att se “Hjärta av glas” i det mindre perspektivet. Hur många företag och projekt hade en gång en idé, ett existensberättigande, som bara fortsätter att rulla på för att vi inte förmår att sätta punkt och föreställa oss någonting annat?

– Ja, the show must go on. Vid något läge så fortsätter man bara för att det måste fortsätta. Väldigt mycket av vår ekonomi i dag bygger på att vi cirkulerar det som redan finns. Hur vi får ut ett nytt värde av någonting som redan finns. Men vi producerar egentligen väldigt lite men cirkulerar massor, säger regissören Anders Paulin.

“Hjärta av glas” har en ganska tydlig berättelse men med poetiska lager och associativa utvikningar. Glaset är glas men också en bild för någonting annat. Men vad?

– Rubinglaset är ett ord som vi har saknat, ett språk för någonting som vi har förlorat. Det är ett sätt att kunna ge en form till att kunna prata om någonting som vi inte har kunnat prata om förut, säger Emma Palmkvist.

Genom att blicka tillbaka i historien på liknande brytningstider som den vi befinner oss i nu kan vi få perspektiv. I efterhand ter sig det som följer en sådan brytningspunkt som självklart, men när man väl står inför den är det svårt att bryta igenom och föreställa sig ett liv på andra sidan. Att acceptera att man har nått vägs ände är en nödvändig början.

– Vi behöver kunna sörja för att släppa någonting, för att kunna låta en ny tillvaro och verklighet födas, säger Anders Paulin.

När de berättar om arbetet med “Hjärta av glas” blir det tydligt hur de olika tidsplanen har kommunicerat med varandra och händelser i de olika epokerna har fått spegla varandra.

– Vi har hela tiden försökt att tänka i sediment och avlagringar, hur flera tider finns i varandra. Inte tänka tiden som någonting linjärt utan att alla tider finns lagrade i varandra, säger Anders Paulin.

Manusets repliker är helt nyskrivna för Folkteaterns uppsättning och har inte tagits från filmen. Däremot kommer de som har sett Werner Herzogs filmatisering ändå att känna igen sig.

– Karaktärerna från filmen dyker upp och så finns det en siare i filmen som vi har gjort till den person vars blick vi ser hela förloppet med, säger Emma Palmkvist.

En viktig del med förarbetet till föreställningen har varit att besöka ett antal platser runt om i Gävleborg som har inspirerat till tankarna kring “Hjärta av glas”, platser som Los (som hade ett glasbruk som lades ner samtidigt som glasbruket i berättelsen) och Torsåker. Nya aspekter av berättelsen har framträtt när den lagts i ljuset av en ny plats.

– Vi testade att lägga berättelsen vid olika platser och det var spännande att se hur de olika platserna har svarat, säger Anders Paulin.

Det är första gången som både Anders Paulin och Emma Palmkvist har arbetat tillsammans med Folkteatern och de har uppskattat den kollektiva arbetsprocessen och hur det finns ett upparbetat publikarbete hos teatern, en community som är vant och villigt att delta i undersökande processer inför nya föreställningar.

– När man kommer utifrån så får man syn på vilken unik och fin relation mellan publik och teater det finns här, säger Emma Palmkvist.

Fotnot: "Hjärta av glas" har urpremiär lördag 3/9 i Movikens hamn. Lördag 10/9 spelas den vid Bergs kvarnkafé i Torsåker. Därefter spelas den på en rad orter i Gävleborg, bland annat Sandviken, Ockelbo och Los. Se Folkteaterns hemsida för samtliga orter och speldatum.