Natalie Geramis engagemang för mänskliga rättigheter väcktes redan i unga år.

– Jag arbetade för att samla in pengar för att bygga en skola i Indien. Dit åkte jag senare och arbetade som volontärlärare i engelska.

Hon har jobbat utomlands i större delen av livet, och började som reseguide på expeditionsresor till exklusiva resmål för välbeställda resenärer, bland annat till jordens polarområden.

– Det var viktigt att få människor att vilja skänka pengar till valforskning eller för att rädda isbjörnar.

Men Natalie tog även med turisterna till barnhem eller fattiga områden där de också kunde bidra.

– Att hjälpa andra har legat till grund för allt som jag har gjort, konstaterar hon.

Hon beskriver expeditionsresorna som ett drömjobb.

– Men det kändes ändå som att något fattades och då sökte jag till Läkare utan gränser och blev antagen som logistiker i Sudan.

Efter det drev hon i två år ett hotell i Kenya, som också stöttade en klinik och en skola.

– Där kom jag i kontakt med barnsexhandel på ett annat sätt än vad jag gjort i Sudan. Det skedde öppet där.

Det ledde till att hon började arbeta för hjälporganisationerna ECPAT, en ideell organisation som arbetar mot alla former av kommersiell sexuell exploatering av barn och WCP, World’s Children’s Prize. Hon utbildade flickor i Nepal, Moçambique, Sydafrika, Zimbabwe och Ghana.

– Jag jobbade med barn som var i riskzonen eller hade varit utsatta för barnsexhandel.

Hon lärde dem om FN:s barnkonvention och vilka rättigheter de har, och satte dem i kontakt med lokala hjälporganisationer.

– Många vet inte ens om att de har rättigheter. På så sätt blev de barnrättsambassadörer som sedan tog med sig kunskapen vidare till andra byar.

Handel med människor är världens tredje största kriminella industri efter narkotika- och vapenhandel. Barn och kvinnor är ofta den mest utsatta gruppen och kan falla offer i flyktingvågor där de kan användas som mänskliga sköldar under dagarna och som sexslavar på nätterna.

– Ett annat exempel på hur barn kan bli indragna i sexhandel är i små isolerade, fattiga byar som har lite kontakt med omvärlden. Förövare söker sig dit och vill ta med sig familjens barn på deras livs äventyr, berättar Natalie Gerami.

– Han säger att de får jobba och tjäna gott om pengar som de kan skicka hem. Och lovar att barnet kommer att vara hemma igen om ett år. Men i själva verket säljs barnen på bordeller och återvänder sällan hem,

Barnen traumatiseras för livet och alla överlever inte.

– När de blir "för gamla" eller av andra anledningar inte drar in tillräckligt med pengar till bordellen, så lämnas de ofta vind för våg och släpps ut på gatan där de sällan har förmågan att överleva.

Natalie berättar att det var extremt tufft att träffa barnen och höra deras hemska berättelser.

– De är ju så små... men många av dem hade ett sån stark vilja att förändra.

Vad skulle Natalie göra med alla dessa berättelser. Hon dryftade frågan med en grupp flickor i Sydafrika.

– Det är så grymt och oöverstigligt mörkt. Hur ska jag göra med det här förtroendet som ni ger mig?

Då var det en liten tjej som lutade sig tillbaka med ett grässtrå i mungipan och tittade på Natalie och sa: "Det här är inga hemligheter, du är ju författare. Skriv så att världen får veta."

– Det var så befriande. Det var då som jag bestämde mig för att fortsätta skriva. Och det har jag gjort.

Hittills har det blivit två reportageböcker om biståndsarbete i Sudan och barnsexhandel. I fredags släpptes hennes första roman.

– Jag fick rådet att byta genre för att öka min läsekrets. Skriv en deckare!

Hon var först tveksam till det.

– Kan man verkligen skriva en deckare baserad på verkliga historier och göra det på ett respektfullt sätt. Men så testade jag och upptäckte att det verkligen gick, säger Natalie Gerami.

För nio år sedan kom första barnet och då slutade Natalie arbeta utomlands, i stället har hon ägnat sig åt att skriva och föreläsa om barnsexhandel.

När andra barnet föddes för sex år sedan flyttade hon och familjen från Stockholm till Gävle och tog över makens barndomshem i Hemlingby.

Hon jobbar heltid och ägnar helger och kvällar till sitt skrivande.

– Mitt tredje barn sov ganska mycket så min senaste bok har jag mestadels skrivit under föräldraledigheten samtidigt som jag gungat bebisen i bärsele på magen.

Natalie vill inte bara att alla ska veta om att barnsexhandel förekommer, hon vill också att alla ska veta att man kan göra något åt det. Hon uppmanar till att man ska anmäla misstankar om barnsexhandel till den lokala polisen eller till polisen i hemlandet när man kommit hem.

– Det här känns så viktigt för mig. Och det sker även i Sverige. Alla barn som utsätts för barnsexhandel har någon gång setts av utomstående. Om alla rapporterar hade vi haft större framgång i att sätta fast förövarna.

I Sverige hittas bordeller i trappuppgångar i vanliga hyreshus. Men i många fall behöver förövaren inte ens lämna hemmet eller arbetsrummet eftersom övergreppen kan beställas via nätet.

– Riskerna är stora för barn som lever i social utsatthet, men det kan även hända helt vanliga barn som växt upp i trygga familjer i Sverige, säger Natalie Gerami.

Föräldrar behöver skaffa sig bättre koll anser Natalie.

– Lika naturligt som du frågar ditt barn hur det var i skolan borde du också fråga, vad har du gjort på nätet i dag?

Hon är övertygad om att genom kunskap kan sexhandel förhindras.

– Det kommer att ske en förändring, men ingenting förändras om inte samhället känner till problemen.