Det är förmiddag och Röda Korset öppnar upp portarna klockan tio i Sätra centrum. I lokalen bredvid sitter en besviken skomakare. Framför sig har han nio A4-ark med över 220 namnunderskrifter som protesterar mot stängningen.

– De som skrivit under är mycket arga. Om det inte går på grund av ekonomi, okej. Jag kan bidra till Röda Korset varje månad 500 kronor och kan samla ihop kompisar också. Men det går ju bra för dem! Jag förstår inte varför de förstör något som fungerar? säger Amin Delshad.

Bredvid sitter Gunilla Lindblom som i flera år bakat gratis till Röda Korsets cafédel. Tillsammans med Amin startade de initiativet med protestlistan.

– Det här är inte klokt. Jag får inga svar på varför, säger hon uppgivet.

Inne i second hand-butiken finns alla möjliga saker att köpa, exempelvis barnkläder, spel, skridskor och porslin.

– I Sätra är många pensionärer och många lever på sociala bidrag. De behöver det här stället, säger Amin.

Utanför börjar det fyllas på i cafédelen. Något som enlig Amin bidragit till att minska stöket på Sätra centrum.

– Det blir bättre när vuxna sitter här. Då skäms de unga och gör inte dumma saker, säger han.

Lasse Jobs parkerar sin seniormoped utanför caféet.

– Vi sitter här och snackar lite skit varje morgon. Det känns otroligt att de ska stänga och bara ha öppet på Kungsgatan. Här borde det vara mer lönsamt, exempelvis tack vare bättre parkeringsmöjligheter. Nu lär vi ordna något annat, det blir väl att sitta hemma och titta på teve istället, säger Lasse.

Han sätter sig med Hasse och Berit Ramsell.

– Det här är vår trygghet, en viktig del av våra liv. Det är som att de plockar livet av en när det sociala försvinner, säger Berit som även brukar handla i butiken.

Var kan ni ses istället?

– Jag vet inte, det blir väl att sitta hemma. Jag har svårt att gå och tar mig inte till stan. Känner mig inte trygg där heller, säger Berit.

– Att gå ner på stan är en omöjlighet. Det är så dyrt. Här är humana priser i alla fall. Och goda bröd som Gunilla bakar, säger Hasse Ramsell.

Pensionären Ann-Marie Kruth Lindström vid bordet bredvid har beställt in en kaffe och kaka. Hon bor ensam och ser cafét som ett sätt att få in det sociala i livet.

– Jag blev ledsen. Jag brukar gå hit och fika ett par gånger i veckan. Vet inget ställe dit jag kan gå istället, säger hon.

Samma sak gäller för pensionären Gun Kangas vid ett tredje bord.

– Jag är här för att få ett mer socialt liv. Det är för jäkligt, man blir ledsen, säger hon.

Röda Korsets Anders Jansson Gladh menar att beslutet till stor del handlar om ekonomi.

– Vi har haft två second hand-butiker och vi ser att det bör räcka med en. Det är också ur en ekonomisk aspekt. Därför stänger vi den där uppe i Sätra. Sen förstår jag att det är jättetråkigt för många när cafét försvinner. Där söker vi olika lösningar.

Varför kan ni inte avvakta med att lägga ner i Sätra innan ni har en tydlig plan för vad som tar över?

– Vi vill minska ner vår kostym. Det är det akuta just nu. Sen får vi se vad vi får till på andra ställen.

Ni har kvar åtta månader på hyreskontraktet, varför inte bedriva verksamhet tiden ut?

– Vi kommer använda den till annat, inte café. Sen måste vi tömma butiken och därför måste vi stänga.

Sätra är ett socialt utsatt område. Caféet är en samlingsplats och butiken viktig för fattiga personer som handlar. Hur ser du på värdet av butiken under de här åtta åren?

– Nu finns vi nere på Norra Kungsgatan så där finns möjlighet om man vill handla billigt. Det är inget problem. Vi har haft ett lekotek på Norra Kungsgatan för att låna leksaker och där har ungefär 30 procent av de som utnyttjat detta varit från Sätra.

Vad vill ni säga till de som besökt er i åtta år i Sätra?

– Vi jobbar för att öppna upp en mötesplats i Sätra och ser gärna frivilliga som kan ställa upp och driva den mötesplatsen. Jag förstår att det varit en jättetrevlig mötesplats i cafét, men ekonomi är ekonomi.

Skomakaren bredvid har ordnat en protestlista. Har du sett den?

– Nej, säger Anders Jansson Gladh.

Amin Delshad suckar.

– Visst, butiken är jätteliten vi ska inte överdriva. Men till det här lilla samhället är den perfekt. Chefen som bestämt det här borde skämmas, säger han.