Några frågade under fjolårets Gävlit i festivalminglet: Vem är han, konferencieren? Någon sa också att han kände igen rösten så tydligt men inte kunde placera den.

En reaktion som Henrik Harrysson känner igen. Trots att han syns inför tusentals på stora skärmar i Monitor ERP arena varje vecka under hockeysäsongen – och har varit konferencier för bockinvigningen – så är det fler som känner igen hans röst än som känner igen hans ansikte.

Till skillnad från de andra som leder samtal under Gävlit, eller arrangörerna från Gävle Bibliotek, har inte Henrik Harrysson någon bakgrund inom litteraturen. Det fanns nog en tanke med detta när arrangörsgruppen tillfrågade honom om att vara konferencier under Gävlit.

– Jag tror att de hade sett mig på hockeyn och ville ha någonting överraskande.

Även om Henrik Harrysson är känd som intervjuare i periodpauserna på arenan när Brynäs IF spelar, är detta jobb liksom konferencierjobben bara sidosysslor som han gör för att det är roligt. Hans 8-5-jobb är som filmkonsulent på Kultur Gävleborg. Tidigare var han nyhetsuppläsare på TV4, när kanalen hade lokala stationer, och han har också undervisat i filmvetenskap vid Högskolan i Gävle.

Trots att Henrik Harrysson inte har samma litteraturkoppling som många andra på scenen under Gävlit så har han ett stort intresse för berättande. Filmen och litteraturen har mycket gemensamt. Stor del av hans tid som är vikt åt kulturkonsumtion går åt till att hänga med i filmutbudet, men han är också intresserad av litteratur och har, liksom så många andra, både börjat läsa mer och mindre sedan ljudböckerna slog igenom. Färre böcker ligger kanske på nattduksbordet, men han lyssnar till desto fler.

Genom att ha lite av en utifrånroll under festivalen ser Henrik Harrysson på scensamtalen med samma blick som kanske de flesta i publiken gör. Gävlit vill vara en bred, inkluderande litteraturfestival och har ett tilltal som inte kräver att man ska ha läst alla Nobelpristagare.

– Jag tror att det var viktigt att sätta en stämpel på festivalen att den är bred och att det ska finnas någonting för alla. Det ska vara lite som fredags- och lördagsunderhållningen i tv.

När han blev tillfrågad igen kändes det självklart att tacka ja och smickrande att arrangörsgruppen uppenbarligen tyckt att han gjort ett bra jobb. Henrik Harrysson upptäckte att han trivs med att stå framför människor och prata när han var lärare vid Högskolan i Gävle. Att hålla klassens intresse vid liv är en svår konst och han upptäckte att det inte alltid räcker att ha någonting intressant att säga utan det krävs också att det framförs på ett fängslande sätt.

– Jag upptäckte att jag hade en fallenhet för det och att det är roligt. Sedan är det nog så att det krävs någon konstig gen för att man ska vilja stå framför en publik och trivas med det. Det är trots allt någonting som människor listar i topp när de tillfrågas om sina största rädslor, säger han med ett skratt.

Under förra höstens Gävlit hade Henrik Harrysson fullt upp bakom scenen när han inte påade och avade programpunkter, men några av samtalen hann han lyssna till. Han tror att det som krävs, både i sin egen roll och för samtalsledaren, är en trygghet på scenen. Att man med sin egen trygghet kan ge ett lugn till de som intervjuas, även om de är nervösa när de kliver på scenen. Sedan finns det också sådant som inte går att styra, som när två personer har rätt personkemi och finner varandra. Författarna Peter Sjölund och Sara Lövestam som deltog i samma programpunkt förra Gävlit nämner Henrik Harrysson som två personer som aldrig träffats tidigare men som direkt fick en sprakande personkemi.

Då han själv är en del av festivalen har han svårt att recensera vad som var bra och sämre, men han säger att han själv hade stort utbyte av att lyssna till samtalen.

– Det var spännande och intressant hela tiden, även för de som inte hade läst böckerna tror jag.

I rollen som filmkonsulent kan Henrik Harrysson se på Gävlit, i synnerhet den regionala mässdelen, och jämföra med hur mycket lättare vägen är för skrivande människor i Gävleborg jämfört med filmskapare. I dag är det lättare än någonsin att ge ut en bok, men film är fortfarande dyrt att göra. Han säger att det ändå finns många begåvade filmare i Gävleborg.

Och i rollen som ansikte utåt för Brynäs IF:s tv-satsning kan Henrik Harrysson se på Gävlit och Gävles kulturliv med hockeyns perspektiv. I Gävle kan kulturlivet inte konkurrera med det enorma hockeyintresset, men även Brynäs IF får kämpa med att fylla arenan och varje match måste säljas in som sitt eget event och inte bara vara en del av serielunken.

– Vi som publik i Gävle har stämpeln på oss av att vara notoriskt svåra att få ut till arenor eller salonger.

Skillnaderna är många, men Henrik Harrysson tror ändå att kulturlivet har en del att inspireras av i det självförtroende som hockeyn tar plats med.

– Det finns väldigt mycket att lära för kulturlivet av hur Brynäs jobbar. Kulturen och hockeyn konkurrerar egentligen om samma sak – människors tid. Marknadsföringen är otroligt viktig. Inom kulturlivet kan det finnas en rädsla att sticka ut hakan och säga “det här är intressant” och sälja arrangemangen. Men det finns undantag, som just Gävlit, som har lyckats med sin marknadsföring.

Förutom Gävlit, Brynäs-matcherna och jobbet som filmkonsulent har Henrik Harrysson också ett annat projekt igång. Med start i slutet av januari ska han på Musikhusets scen leda satsningen "After work med forskare" med forskare från Högskolan i Gävle. Kalendern är fullspäckad, men han ser ut att trivas med det.