Klockan är 16.30 och på avstånd ser jag en ung man göra chins efter chins på en lekställning utanför Sätraängsskolan. Här går stadsdelens sexåringar i förskoleklass precis bredvid Treffens fotbollsplaner och här arbetar Haidar Abdallah.

– Det gick bättre tidigare, nu har jag tappat en del vikt inklusive muskler, säger Haidar, knappt andfådd.

Genom att prata med personer som engagerar sig i stadsdelen Sätra har jag förstått en sak. Alla känner Haidar.

– Ska jag vara ärlig, det är jätteviktigt med relationer. När man har relationer med barn och ungdomar så lyssnar de på dig mer, säger han.

Vi går de 50 meterna till IK Sätras fotbollsförråd. Där väntar Haidars vän Mark Lindström, som är tränare för IK Sätras juniorlag.

– Jag är från Sätra och har spelat fotboll här på Treffen sedan jag var barn, säger Mark.

Haidar ställer fram kaffekannan och vi sätter oss runt ett bord inne i fotbollsförrådet.

– Min familj flydde från Irak till Saudiarabien under Saddamtiden. Där bodde vi i ett flyktingläger och jag var ett år när vi kom till stadsdelen Rosengård i Malmö.

Rosengård är ett av Sveriges mest segregerade områden.

– Folk hade blivit chockade om de åkt från Gävle till Rosengård och börjat skolan där. Det är en stor skillnad, större klyftor.

Barnen i stadsdelen fick lite kontakt med det svenska majoritetssamhället där inga elever på skolan hade svensk bakgrund.

– Men jag hade en vän i min klass som jag trodde var svensk, men det visade sig att han var bosnier, säger Haidar med ett leende.

På skolan minns han att mycket var annorlunda jämfört med hur det skulle bli i Sätra.

– Vi kunde sitta på skolans tak och titta runt. Det var mer högljutt och vi lekte grövre lekar. Vi brottades och alla tyckte det var kul, men när jag började på en annan skola blev det en stor grej. Det var olika regler.

Haidars väg in i svenska samhället blev fotbollen. Han började spela i ett nytt lag utanför Rosengård där majoriteten av spelarna hade svensk bakgrund.

– Där träffade jag många kompisar och det var faktiskt kul. Ibland kunde jag gå hem till någon och spela spel. Med mina andra kompisar så hängde vi mest på gården.

Men uppväxten i segregerade Rosengård påverkade Haidars möjlighet att lära sig svenska. Hemma talades det arabiska och på teven var det bara arabiska kanaler.

– Det blir svårare eftersom du alltid har alternativet att prata arabiska. Hemspråket utvecklas men inte det viktigaste, svenska språket, som du behöver för att klara dig i samhället när du söker jobb och kommunicerar med andra personer.

När Haidar var elva år flyttade familjen till Sätra där de hade släktingar. Det blev några krockar där hans skojbråk på Lilla Sätraskolan tolkades som riktigt bråk.

– Men jag såg att här i stadsdelen fanns svenskar så det blev en skillnad mot Rosengård. Ändå var det ofta en känsla av vi och dom. Mark hade svensk bakgrund men var alltid med oss och lekte, så det hade inte med nationaliteten att göra utan mer personen. Okej, de är där och vi är här, säger Haidar.

– På Lilla Sätraskolan var det inte många svenskar, bara jag och en annan kille i klassen. Många med svensk bakgrund gick på andra skolor, säger Mark.

Den där känslan av ett vi och dom är farlig tror de båda. Känslan att inte höra till samhället och kanske till och med inte vara välkommen.

– Frågar jag en svensk hur många gånger den blivit stoppad av polisen är svaret ofta noll. Jag har blivit stoppad flera gånger trots att jag har rent register. Det känns som att det finns fördomar. Känner du dig inte accepterad i samhället och ser ett gäng, speciellt nu när det är så attraktivt genom rapplåtar, så tror du att du är cool om du går med där, säger Haidar.

– Det blir en extra grej som gör det lättare att falla in i de banorna. Sen går alla igenom motgångar, men har du stöd runt dig blir det lättare att motstå de här grejerna, säger Mark.

Det är anledningen till att Haidar och Mark lägger mycket av sin fritid på att vara ute i stadsdelen, skapa relationer och få in barn och ungdomar i IK Sätra.

Haidar och Hawbir Mahmudi var tränare i klubbens juniorlag när de såg att det bara strömmade in nya spelare.

– Då funderade vi, varför inte starta ett A-lag här i Sätra?

Mark flikar in.

– Man hör så mycket dåligt om den här stadsdelen i media. Då kände ni att det måste finnas något positivt som de yngre kan se upp till, istället för att dras åt fel håll. Det var därför jag också började med juniorerna, för att få ge något tillbaka. Bästa sättet vi kan göra det är genom fotboll. Det är ett jättebra verktyg att integrera.

I juniorlaget har de flesta valt att gå en ledarutbildning. För varje pass de sedan arbetar med de yngre barnen dras hundra kronor från deras deltagaravgift. Det har gett föreningen större resurser och fler lag.

Som tränare i juniorlaget vet Mark att han kan vara en förebild för unga i Sätra.

– Att vara ledare i samhället och visa att det finns en annan väg är viktigt. Jag kommer från Sätra och har gått i samma spår som dem, men vi gör det också tydligt för spelarna att så som de ser på oss ser de yngre på er. På det viset vill vi att även de ska ta på sig den rollen som förebilder i stadsdelen, säger Mark.

Vad driver er?

– Det är att ha ett tryggt område och att se glädjen hos ungdomar. Förvandla deras tid till att göra något positivt och roligt. Det är inte bara fotboll. Vi har exempelvis haft skräpplockardag. När Paludan kom till Gävle anordnade vi aktiviteter i Sätra så folk inte skulle söka sig dit och istället göra något positivt här, säger Haidar.

Hur vill du vara som förebild?

– Jag försöker att vara den bästa versionen av mig själv. Det är viktigt att barn har bra förebilder och att du kan uppmärksammas när du gör bra grejer. Vi ser att det skett en stor förändring i föreningen Sätra. Jämför vi förra året med i år så har vi dubbelt så många lag, säger Haidar Abdallah.

Sätras A-laget har utöver nya förebilder även levererat på planen. I början av oktober var det fullsatt på Treffens läktare när IK Sätra säkrade seriesegern hemma mot Hagaström i division fem.

– Vi delade ut gratis hamburgare och festis till barnen. Det var många som hjälpte till, säger Haidar.

Utöver de utmaningar som skapats på grund av segregationen vill både Haidar och Mark lyfta allt positivt som de unga får med sig genom att växa upp i Sätra.

– Det krävs att vi får andra perspektiv och jag tror att det här är ett väldigt bra sätt att få det. Att vara en del av ett sammanhang där det ingår flera olika kulturer. Jag är otroligt tacksam och det har format mig till att vara mer förstående och accepterande, säger Mark Lindström.

- Jag håller med. Det behöver inte vara att sitt sätt är rätt. Det är kul med andra kulturer, exempelvis maten, hur folk skämtar, pratar, leker och hur folk är. Vi är olika och det är kul, säger Haidar Abdallah.