Genom staketet på Sätragården kan barnen blicka ut över Sätraängarna. Bakom sig har de Sätra Centrum och till vänster Sicksackvägen. Alla bostäder runt omkring är hyresrätter.

– Det är alldeles för få svenskar som bor bland hyreshusen. När jag fick jobb i Gävle och skaffade familj här hade jag bara möjlighet att hitta en bostad här, säger Runak.

Hans femåriga dotter går på Sätragårdens förskola.

– Jag har sökt men inte fått plats på en förskola där det bara går svenska barn. Vi har en verklighet och det är att Sverige tagit emot flyktingar och det är jag tacksam för. Men vi måste också ha en plan för de som kommit hit.

Runak upplever att splittringen i samhället inte var så här stor när han kom till Sverige från Irak 2008.

– Det är konstigt att i gruppen där mitt barn går är det bara barn med utländsk bakgrund. Det har kommit barn med svensk bakgrund, men sen försvinner de snabbt. Det är jättetråkigt. Alla älskar sina barn, men man bör våga att blanda barnen när de är små. Då kommer vi att bygga en bra framtid, säger Runak.

Han kämpar mycket med att hans dotter ska bli duktig på svenska, bland annat genom att alltid slå på svenska barnprogram.

– Men en förälder som inte kan mycket om svensk kultur och språk, då får barnen problem, säger Runak som låtit dottern gå kvar på Sätragården för att han tycker personalen är så bra.

Anita Kiuttu är biträdande rektor för Sätragården och kan se att barnen får en större uppförsbacke språkmässigt när inga barn med svensk bakgrund går där.

– Om vi jämför femåringarna hur de är språkmässigt så är det jättestor skillnad. Barn som växer upp i ett område där det inte finns svensktalande barn hamnar efter. Vi har bildstöd och alla hjälpmedel vi kan ha, men ändå fattas det något och det är de svensktalande barnen, säger Anita Kiuttu.

Tidningen har besökt förskolan en sen eftermiddag när hela personalgruppen är samlade i barnens matsal.

Språkligt påverkas alltså barnen mest av de andra barnen?

– Jag tror det, säger Anita Kiuttu och övriga personalgruppen nickar instämmande.

– De betyder otroligt mycket för varandra. Fast vi är duktiga på att leka med barnen så har vi inte deras lekspråk, vilket är jätteviktigt. Därför hamnar de efter i språket, fast vi jobbar jättemycket med det.

Anita Kiuttu tar ett exempel på en familj som flyttade till Sätra från Forsbacka.

– Där hade föräldrarna svårigheter med svenskan, men barnet pratade jättebra eftersom de andra barnen i Forsbacka hade svensk bakgrund. På det viset får de upp sitt svenska språk ganska snabbt, men det får de inte här, säger hon.

Sätragården kan inte påverka vilka barn som hamnar hos dem.

– Det spelar ingen roll om vi säger att vi behöver ha åtminstone 20 procent svensktalande barn hit, vi får barnen tilldelade oss via placeringsenheten, säger Anita Kiuttu som tror att det är utvecklande för alla att få till en blandning tidigt.

– Får barnen möta barn från olika kulturer blir de mer vana, vilket ger mer acceptans.

Camilla Larsson är förskolechef i Gävle kommun.

– Val av förskola gör vårdnadshavare utifrån att det ska vara så nära hemmet som möjligt, säger hon och refererar till hur skollagen ser ut.

Det blir alltså svårt att göra mer för att barn från olika bakgrunder ska blandas?

– Ja, jag bedömer det så och därför blir vårt inre arbete i verksamheten jätteviktigt. Där har vi gjort en jättestor satsning i hela Gävle genom att utbilda vår personal kring hur viktigt det är med språkutvecklande arbetssätt. Det ska genomsyra vår verksamhet.

Sänder det inte en konstig signal när det är så uppdelat mellan förskolor som ligger så nära varandra?

– Där ser vi det bostadspolitiska läget uppe i Sätra. Närheten som jag sa är den i särklass viktigaste faktorn när vårdnadshavaren väljer förskola. Bor man i höghuset har man barnet på Sätragården, säger Camilla Larsson.

Trots utmaningarna kan förskolläraren Helena Persson se att Sätragården är en attraktiv arbetsplats.

– Vi får komma i kontakt med så många kulturer och de här mötena är väldigt spännande, säger hon.

– Och barnen känner att de kan lära oss vuxna också. När vi äter räknar vi till tre eller fem på olika språk, säger förskolläraren Urban Lundin.

Runak tror ändå att hans dotter kommer växa upp på en bra plats.

– Jag kan inte själv ändra den här negativa trenden, det måste hela samhället göra. Men en sak vet jag. Jag tror på Sverige och det kommer att bli bättre, säger han.