Ungefär samtidigt som Strömsbro sträckte på benen en sista gång på väg upp till onsdagsmatchen i Piteå började ryktena cirkulera om att allettan-konkurrenten Väsby släppt in ett burgarhak i klubben i utbyte mot fri dubbeldipp och en himla massa pengar för en division ett-klubb.

Ett par timmar och ett extrainsatt årsmöte senare var Brödernas Väsby IK HK verklighet.

Köttpuck blev gummitrissa och för den expansiva kedjan är logiken enkel. Hockeykopplingarna är starka då den sedan ett antal år tillbaka drivs av bland andra New York Rangers-stjärnan Mika Zibanejad och hans bror Monir Kalgoum och firman hade redan startat ett (korp)lag med profiler som Dick Axelsson och Christian ”Fimpen” Eklund och rusat upp till division 3. Mika Zibanejad säger själv att han var ovetande om övertagandet men beskedet frontades likväl av Rangers-centern i en film på sociala medier så... tillåt mig tvivla.

För hockeyklubben Väsby, mest kända för att de 1987 skrällde sig upp bakvägen i Elitserien under smeknamnet ”Vilda Väsby”, är så klart beslutet att släppa iväg namnet på en anrik A-lagsverksamhet känsligare.

När beslutet kommunicerades fylldes kommentarsfält på sociala medier med okvädningsord värda 5+game. ”Hockeymördare” var det snällaste alla ishockeyns riddare kunde få ur sig till en klubb de aldrig brytt sig om tidigare.

Finns det saker att vara så upprörd över? Absolut.

Det här skämtet till extrainkallat årsmöte en onsdag 16.00 förannonserades ungefär lika tydligt som punktskrift på en sandstrand. Det är klart det styrande gänget i Väsby visste att i samma sekund som det här kommer ut är chansen att baxa det igenom 51-procents-nålsögat borta.

Men är jag förvånad över att en klubb i ettan vill sälja sitt namn för en påse pengar och fri plusmeny? Inte det minsta.

Hockeysystemet är riggat på så sätt att vill Väsby göra något annat än att ladda för derbyn mot Wings Arlanda (här finns fog för upprördhet, vänd på namnet!) så måste de jämna ut spelplanen.

I SHL får klubbarna 40 miljoner (snart 60) om året i tv-pengar, i allsvenskan chocksänks summan till sex miljoner men det är ändå en milsvid skillnad mot hockeyettan där man inte får mycket mer än två korv med mos och bensinpengar.

Och nöjer du dig inte med tv-avtalet tvingas du ta fajten med hockeyförbundet till sista skiljedomstol, lex Boden.

Väsby är på många sätt ett parallellt Strömsbro, de verkar i ett hockeyekosystem där all talang dras till Djurgården och AIK (även om avståndet dit aldrig varit mindre) på samma sätt som Brynäs är solen alla övriga lokala planeter kretsar kring i Gästrikland. I allettan får man plocka upp spillrorna ur J20-verksamheter som spottar ut utbildade – men i många fall mentalt nedslagna hockeytalanger – och försöka trolla med knäna.

Systemet är designat för att ha 40 ambitionslösa division ett-klubbar som ska veta sin plats och göda de högre serierna med lovande spelare. Visst, nuförtiden går ett lag upp varje år men chansen att man är redo att etablera sig i allsvenskan är liten och majoriteten av klubbarna, likt Strömsbro, tänker inte ens tanken. Jämför med fotbollsallsvenskan där lag som Brommapojkarna, Öster, Varberg, Värnamo och Mjällby alla rustat upp (och ner) mellan ettan och allsvenskan. Där kan klubbarna få betalt för talangutveckling, i hockeyettan finns inget sätt att bygga en bas för en långsiktig satsning. Du har ofta ett år på dig att gå upp om du känner att du vill ge det en chans. Året efter är en lovande ettan-trupp söndervärvad.

Burgar-Väsby får nu chansen att göra en satsning med ett avtal tecknat hela vägen till 2030 i utbyte mot en logga och ett evigt hånande. Jag är långt ifrån säker på att man lyckas (under 2000-talet räknar jag hastigt bara till Växjö, Örebro och Karlskrona som gjort resan från ettan till SHL), men jag har inte svårt att förstå att man försöker.

Det har gjorts liknande saker förut, Team Boro är väl det tydligaste exemplet i hockeyn och vem minns inte Kärcher eller Plannja i basketligan eller Panos Ljungskile i självaste fotbollsallsvenskan. Klubbar som knappast lider eller hånas för sitt sponsorförflutna i dag.

Men för alla er som tuggar fradga och lovar att aldrig mer äta en Zibanejad-burgare kvarstår den viktigaste poängen: gillar man inte den här utvecklingen så bli medlem i din förening och påverka. Det är ingen omöjlighet att ha stadgar som stoppar en dylik affär så inte Strömsbro en dag blir Gevalia Strömsbro IF.

Och i samma veva som jag sätter punkt här har precis Strömsbro förlorat efter ett sent Piteå-avgörande. Nu väntar 70 mil buss hem, med ompackning i Örnsköldsvik, innan en hel hög spelare ska infinna sig på jobbet under torsdagen. Ska vi gissa att par spelare gärna hade stannat för en burgare längs vägen?