Annons

Annons

Annons

krönikaChefredaktörens krönikor

Katarina Ekspong
Regeringens feghet har inte hjälpt ett dugg mot Erdogan

Utan vår rätt till osmakliga protester är det svårare att avsätta despoter – sådana som till exempel turkiske Erdogan eller ryske Putin, skriver chefredaktör Katarina Ekspong i en krönika.

Text

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Rasmus Paludans smädande budskap är hatiskt och han tycks vara ute efter att skapa kaos, skrev jag inför hans demonstration i Gävle förra året. Hans åsikter är extrema och i Danmark har han blivit dömd för hets mot folkgrupp. Det han gör är att försöka provocera så att de han ogillar, det vill säga muslimer, går i hans fälla.

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan å sin sida är en despot med islamistiska förtecken som förtrycker oliktänkande.

Bild: Anna Höglund

Två obehagliga män står mot varandra. Men de är verkligen inte lika goda kålsupare båda två – för bara den ena har stor makt.

Annons

I Turkiet finns en lag med förbud att förolämpa presidenten. För några år sedan granskade tyska tv- och radiokanalen Deutsche Welle hur lagen hade använts. De hittade drygt 1 000 fall bland tre tidigare presidenter. Sedan Erdogan tagit över makten hade antalet fall fullständigt exploderat. 160 000 ärenden har inletts, skriver Dagens Nyheter. Dömda är alltifrån Istanbuls borgmästare till en rad journalister.

Annons

Det anstår förstås inte en välfungerande demokrati och tillämpningen av den turkiska lagen skulle givetvis bryta fullständigt mot svensk grundlag och yttrandefrihet.

I Sverige är det tillåtet att bränna både en flagga, en bibel och en koran. Vi får rita rondellhundar som föreställer Mohammed och det är tillåtet att hänga en docka som symboliserar en turkisk president upp och ner. Det kan vara stötande, osympatiskt och obehagligt men att kunna protestera mot makt, politiska åsikter och religion är en grund i vår demokrati. Även i fall där en svensk Natoansökan står på spel.

Trots det har statsminister Ulf Kristersson och utrikesminister Tobias Billström krupit för president Erdogans ilskna protester mot aktivister som använt sin yttrandefrihet i Sverige. De har kritiserat protesterna och bett om ursäkt utan att samtidigt betona vår åsiktsfrihet. Som väntat har undfallenheten inte hjälpt den svenska Natoansökan ett endaste dugg.

Annons

Det borde ha varit självklart att poängtera att det råder fri åsiktsbildning i Sverige. Det går att som minister vara kritisk både mot en docka som protest mot Turkiet och mot Rasmus Paludans provokationer, om man så vill, och samtidigt tydligt lyfta fram och poängtera svensk grundlag. Men inte ens det har regeringen gjort. Fegheten är djupt oroande för att den på sikt kan försvaga vår egen demokrati, det vill säga just det vi vill skydda om vi går med i Nato. För utan våra rättigheter även till osmakliga protester är det betydligt svårare att avsätta despoter – sådana som till exempel Erdogan eller ryske Vladimir Putin.

För vem avgör vad som är smakligt? Ja, i till exempel Turkiet är det i hög grad just Recep Erdogan.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan