Hedlund besvarade följdfrågorna på ett sätt som indikerar att han sov sig igenom rundvandringen på det museum vars styrelse han nu leder och att han inte avser att respektera principen om en armlängds avstånd. Det är alarmerande.

Sverigedemokraterna har en apart kulturpolitik. Fackförbundet DIK, som organiserar de som arbetar på museer och bibliotek, undersökte våren 2022 de åtta riksdagspartiernas kulturpolitik. Sju partier var oeniga om mycket, men eniga om att kulturen ska vara fri och att principen om armlängds avstånd gäller. Sverigedemokraterna stack ut genom att se kulturen som ett verktyg för att främja den egna politiska agendan.

Tidöavtalet säger att principen om en armlängds avstånd ska värnas, men det är tydligt att Sverigedemokraterna fått hålla i den kulturpolitiska taktpinnen och att Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna varit naiva. Bläcket hann inte torka innan Sverigedemokraterna lanserade en egen och direkt felaktig tolkning av principen.

Principen är skapad för att skydda skattefinansierad kultur från politisk styrning, men Sverigedemokraterna hävdar motsatsen – att den inte alls gäller skattefinansierad kultur. Det ger fria tyglar åt lokala förmågor att stoppa sagostunder med drag queens och ”otraditionella” luciatåg. Denna bastardisering av armlängden är också vad Hedlund lutar sin fantasi om att återuppväcka fornstora dagar på Gävleborgs länsmuseum mot.

I Sverige bestämmer folkvalda politiker övergripande ramar och budget för en verksamhet, men de överlåter gudskelov resten åt utbildad expertis. Något annat vore orimligt. Att en klåfingrig kommunpolitiker vill detaljstyra ett museums verksamhet för att det finansieras med skattemedel är detsamma som om en regionpolitiker skulle klampa in i en operationssal och kräva att få hålla i skalpellen för att den köpts in med offentliga medel. Låter det klokt? Nej. Det andas galopperande kunskapsförakt och går stick i stäv med hur det svenska systemet fungerar.

Den kulturpolitiska glidning som nu sker med Sverigedemokraterna vid rodret kan bara ske med andra partiers goda minne. Det krävs ett aktivt politiskt motstånd varje gång inarbetade lagar och principer utmanas. Utbildade experter ska aldrig utlämnas till nationalistiska hobbyhistorikers politiska godtycke.

Anna Troberg, förbundsordförande i DIK