Pinsamt eftersom de getts en plattform att uttrycka sina åsikter genom, pinsamt eftersom allt för många partier låter dem hållas. Inte bara i Gävleborg utan även i ett flertal andra regionala, kommunala och nationella beslutande församlingar.

När Regionfullmäktige sammanträdde för första gången sedan december när Luciatåget stoppades var det just Sverigedemokraternas agerande som dominerade diskussionerna. I en motion inskickad av Jan Lahenkorva och Lars Öberg (S) krävde de att regionfullmäktige beslutar att erbjuda folkhögskolans elever att fortsatt få fira lucia i samband med regionfullmäktiges sammanträden i december, att politiken inte ska styra vare sig innehåll eller sammansättning av luciatåget samt att Mattias Eriksson Falk (SD) ber om ursäkt för sitt beslut att stoppa luciafirandet. Händelsen har blivit pinsam för styret men sätter fingret på hur det är att samarbeta med Sverigedemokraterna. Har man tagit fan i båten får man rå honom i land så att säga.

Politiken ska inte få styra innehåll eller sammansättning men det är där vi hamnar när vi har ett system med politiska poster. Vi har politiker som ska besluta om kultur, skola, vård och omsorg men som också sitter som nämndemän och dömer i domstolar. Det behöver inte vara rätt, men det är så det har fungerat under lång tid och är vad demokratin vilar på. Folket får säga sitt och poster fördelas därefter. Naturligtvis har spelreglerna ändrats sedan Sverigedemokraterna tog sig in i våra folkvalda församlingar men det är upp till den som släpper in SD att stå för det, SD har hela tiden varit öppna och ärliga med vad de tycker och tänker.

I Gävle föll det tänkta samarbetet mellan M, SD, L och KD när L och KD inte kunde tänka sig att ge SD några ordförandeposter i nämnderna. Bristen på erfarenhet, snarare än deras politiska åsikter och att de står långt ifrån framförallt L var vad det föll på enligt egen utsago. Framförallt efter valet 2022 har SD verkligen lyckats ta sig in i politikens finrum och in i beslutsrummen. Det är svårt att bortse från ett parti av deras storlek, det är ett gediget underlag för den som önskar ta makten.

Det är ett politiskt spel, och den som lyckas ta mest vinner. Idag handlar det inte längre enbart om att bli absolut största parti utan det är minst lika viktigt att vara det parti som kan samla flest allierade. Utvecklingen är sund, socialdemokraternas forna glansdagar där man satt i ensam majestät med egen majoritet kommer nog aldrig återkomma och det är bra. Men till vilket pris ska man bilda politiska allianser?

När det kommer till möjligheten att säkra SD:s stöd verkar svaret vara – till vilket pris som helst. Men partiet är i grunden detsamma, politiskt har de inte ändrat på sig utan det är de andra partierna som har ändrat sin inställning. Låt så vara men partierna och ledarna som låter dem hållas måste ställas till svars och inte komma undan med att ta makten till vilket pris som helst. I regionen är det Moderaterna.