Den svenska sommaren blommar i tre månader, och då kan till och med den mest nedgångna stuga se pittoresk ut. Men resten av året står de röda stugorna och hukar i mörkret.

Det är en sådan country noir-stämning som Jonas Ekman fångar i sin utställning på Galleri Boken.

Jonas Ekman växte upp i Boden, men han har letat sig ner till sydligare breddgrader – bor i dag i Storvik – och jag vill gärna se att det är miljöer från järnriket Gästrikland som har inspirerat flera av de akvareller som han nu visar.

Ett slags gästrikegotik – skuggorna från bruksortens skorstenar och magin i de stora skogarna.

En association, när han nu ställer ut i Hofors, är Madeleine Bäcks spänningsböcker om folktro i Gästrikland. I en presentation av sig själv berättar han om barndomens lek i Bodens skogar och försvarsverk, och det finns en barnets upptäckarglädje även i detta måleri. När Jonas Ekman hittar ett ödehus i skogen är det barnet som tilltalas, även om barnet hade gjort sig en koja i huset och Jonas Ekman tar med sig motivet hem till ateljén.

Trolska, steniga skogar flödar ur hans pensel, sovande hus och övergivna lador, dystra vägar, husvagnar som naturen håller på att ta tillbaka och svarta fåglar som vakar över landskapet.

Över flera av akvarellerna lyser ett undergångsljus.

En av de mest fascinerande bilderna ser ut att vara ett kalhygge i en vidunderlig solnedgång, ända tills tanken slår mig att det kan vara en skogsbrand som härjar och som kastar röda och gula färger över duken. Nej, det är nog en solnedgång, men sett till helheten i utställningen är det inte konstigt att associationen till en skogsbrand finns. Hans pensel fångar skönheten i förfallet och förstörelsens lockelse.

Ett gåtfullt, skimrande bildberättande från ett Sverige långt bortom allfarvägarna.