Årsdagen av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har passerat och jag går ner i min jordkällare. Jag skulle bara hämta upp en burk sylt, men stannade upp vid en tom yta på hyllan. Det stora förråd av krossad tomat och bönor som införskaffades i fjolårets prepper-yra har jag burit upp – och ätit upp – för länge sedan. Säcken med ris i skafferiet är också snart slut. Och var stoppade jag egentligen undan den där vevradion som alla bara måste ha? Jag var knappast ensam att gripa efter dessa halmstrån av trygghet när marken började skaka under en förra vintern.