En av den amerikanska feminismens största teoretiker, Bell Hooks, sa en gång att ”Ingen är fri förrän alla är fria”. I den andan behöver vi män samlas och ta kampen med alla kvinnor för deras rätt att få klä sig hur de vill, säga vad de vill och göra vad de vill. För att vi vet att hela samhället tjänar på att befrias från patriarkatets tyckande, orättvisor och våld.

Vi slår oss ofta för bröstet och säger att vi har det bra i Sverige, samtidigt som statistiken kring mäns våld mot kvinnor förblir nattsvart. Var tredje vecka dödas en kvinna av en man hon haft en nära relation med. Vi måste tydligt agera mot det våld som riktas mot kvinnor och inte låta våldsdebatten ensidigt fokusera på det gängkriminella våld som ständigt finns närvarande i samhällsdebatten. Sanningen är att för många kvinnor i dag är hemmet den mest otrygga platsen att befinna sig på.

Våldet mot kvinnor är inte enbart fysiskt, utan det kan ske på så många olika sätt. Våldet är psykiskt, ofta med en långsam normaliseringsprocess där mannen bryter ned kvinnan på olika sätt. Våldet är sexuellt. Våldet är ekonomiskt. Våldet är försummelsen. Våldet är digitalt och materiellt. Våldet mot kvinnor är ett samhälleligt hälsoproblem och lämnar många fler spår än bara de synliga.

En stor faktor till det förtryckande våldet män utsätter kvinnor för är machonormen. Därför måste vi män vara medvetna om att normerna påverkar inte bara de enskilda männen, utan även kvinnorna och hela samhället. Ett relativt oskyldigt exempel är hur uttryck som ”Var en man!” eller ”Män gråter inte” bidrar till stereotypa idéer om vad som är manligt och kvinnligt. Så cementeras könsrollerna, och så påverkas vårt sätt att uppföra oss mot varandra.

När det perspektivet här anläggs brukar bakåtsträvarna genast ryta ”Inte alla män!”. I någon mening har de förstås rätt; många män utsätter aldrig någon kvinna för övergrepp. Men bara den allra mest inskränkte kan blunda för att de övergrepp som sker är delar av ett större mönster i hur män beter sig mot kvinnor. Ett mönster där kvinnan utsätts just för att hon är kvinna – och mannen utsätter just för att han är man. Ett mönster som förstärks och får näring av till synes harmlösa stereotyper och normer och av uppfattningen om att de flesta män skulle stå helt utanför mönstret. Så är det inte.

I dag, på den internationella kvinnodagen, måste vi män påminna oss om allt det här. Vi vill förstås inte vara en del av problemet utan en del av lösningen. Men om vi menar allvar med det måste vi erkänna att alla vi män har en hemläxa att göra, fråga oss hur kan just jag ändra mitt beteende?

Får du en känsla av att något inte stämmer; ifrågasätt. Hör du en man säga en nedlåtande kommentar om en kvinna; säg ifrån. Ser du en man göra något fysiskt mot en kvinna; agera.

Den här kampen är inte enbart kvinnornas, det är allas kamp. Kampen för att alla ska kunna leva sitt liv utan våld. Bara när vi vågar tänka så kan vi nå vidare i vår strävan mot lika villkor. Och bara på det sättet har vi chans att förpassa mäns övergrepp och våld mot kvinnor till historien.

Ahmed Angelus Amin (S)

ordförande Socialdemokraterna i Gävle

Jörgen Edsvik (S)

kommunalråd med ansvar för civilfrågor och socialpolitik

Daniel Olsson (S)

kommunalråd och ordförande i utbildningsnämnden

Lars Öberg (S)

ordförande i Gävle Hamn AB

Peter Bergström (S)

ordförande i Gästrike Räddningstjänst