Som en muslimsk storasyster, beskrivs Sarah Delshad i presentationen av boken “Muslimsk feminist? Javisst!”. Det är en bra beskrivning av tonfallet i boken om att leva som självständig, muslimsk kvinna i ett västerländskt land som Sverige.

Sarah Delshad växte upp i Gävle och bor i dag i Stockholm, och i “Muslimsk feminist? Javisst!” samlar hon ett livs tankar och kunskap om att navigera i tillvaron som muslim. Boken riktar sig kanske främst till yngre kvinnor som precis som författaren brottas med de frågor som boken tar upp, men en viktig målgrupp är också de “icke-muslimer som vill nå insikter bortom återkommande problemformuleringar”.

Titeln “Muslimsk feminist? Javisst!” sammanfattar koncist budskapet. Sarah Delshad ser ingen motsättning i att vara troende muslimsk kvinna och feminist, men hon blundar inte heller för de utmaningar som finns.

Läs mer: Intervju med Sarah Delshad om nya boken

Boken genomsyras av en gör-vad-du-vill-attityd, där det är den troende kvinnan själv som sätter ramarna för sin tro. Ingen ska komma med pekpinnar, inte några västerländska röster som talar om slöjor som religiöst kvinnoförtryck men inte heller några muslimska sedlighetspoliser av manligt kön som vill styra muslimska kvinnor.

Sarah Delshad skriver om sådant som strategier för att hantera religiösa härskartekniker från män som tar sig rätten att bestämma över kvinnor, om sex och dejting som muslimsk kvinna och om hur psykisk ohälsa kan ta sig uttryck för en muslimsk kvinna.

Författaren argumenterar för att det finns lika många sätt att vara muslim på som kristen. Från enbart en kulturell tillhörighet utan tro till en djup tro där religionen styr det väsentliga i livet. “Muslimsk feminist? Javisst!” hjälper läsaren i den icke-muslimska kategorin att se nyanserna och utmana stereotyperna i hur en muslimsk kvinnas liv ser ut.

För mig, som just icke-muslim, finns det många rent faktamässiga upptäckter i boken, exempelvis det komplicerade i att ta ut en skilsmässa som muslimsk kvinna. Mest intressant är Sarah Delshads resonemang kring vad som anses vara kvinnoförtryck och hur det som i en västerländsk kontext kodas som kvinnlig frihet lika gärna kan betraktas som ett förtryck av patriarkala och kapitalistiska krafter.

Bokens kapitel lättas upp av personporträtt av inspirerande muslimska kvinnor som Malala Yousafzai och Iman Meskini (som spelade Sana i “Skam”) och författaren tar även in “röster utifrån” som de delarna kallas, vilka ger fler perspektiv till Sarah Delshads egna erfarenheter och läsning av muslimska kvinnliga tänkare.

Med sin lätta ton och inskjutna personporträtt, listor, konkreta råd etcetera påminner läsningen av “Muslimsk feminist? Javisst!” mycket om att bläddra i ett magasin. Bitvis är författaren snubblande nära att leverera lite väl allmängiltiga livsråd av just veckotidningskaraktär, men hon lyckas styra tillbaka till spåret om att leva som feministisk muslimsk kvinna.

Sarah Delshad har en generös, inbjudande ton med stor öppenhet om sitt eget liv med både ljusa och mörka stunder och jag tror att många unga muslimska kvinnor kommer att ha glädje av den.

Frågan är om den kommer att nå så många i kategorin som jag själv tillhör, de icke-muslimska, men Sarah Delshad kan nu åtminstone säga att hon har gjort ett gott försök.