Med hjälp av siffror från SCB har tidningen kartlagt genomsnittliga hyror under åren 2016 till 2022 i de sex kommunerna i Gästrikland och Norduppland – Gävle, Sandviken, Hofors, Ockelbo, Tierp och Älvkarleby.

Därefter har vi räknat ut den genomsnittliga, procentuella hyresökningen i varje kommun. Underlaget baseras på ett urval av privata och kommunala hyresvärdar och lägenheter.

Gävle kommun, med flest invånare, står för den högsta hyreshöjningen, med 19 procent. I Hofors kommun är höjningen 17 procent. Det är ligger i linje med riksgenomsnittet på 18 procent.

I Älvkarleby, Sandviken och Tierp har hyrorna ökat nästan lika mycket, med 15, 14 respektive 13 procent.

I kronor och ören innebär en 19-procentig höjning att en månadshyra på 7 500 kronor i Gävle kommun år 2016, stigit till över 8 900 kronor sex år senare.

I statistiken ingår inte årets höjning men om man skulle lägga till den 5,5-procentiga höjningen för 2023 i Gävle kommun – som tidningen rapporterade om i februari – stiger siffran till nästan 9 500 kronor.

Den minsta hyreshöjningen – på endast fem procent – hittar vi i Ockelbo. En siffra som förbluffar. Anders B Lundh är vd på kommunala Ockelbogårdar. Han känner inte alls igen den låga siffran.

– Vad gäller Ockelbogårdar har hyrorna höjts med 14 procent mellan 2016 och 2022. Och vi äger cirka 75 procent av hyresrätter i Ockelbo, så 5 procent verkar helt fel, säger Anders B Lundh.

– Jag har ingen bra förklaring till SCB:s siffror och jag kan heller inte se att förvärv, försäljningar eller nyproduktion (vilket är mycket begränsat i Ockelbo) ska påverka detta, säger Lundh via mejl till tidningen.

Tidningen har pratat med Owe Hellberg, tidigare förhandlare för Hyresgästföreningen, riksdagsledamot samt lokalpolitiskt aktiv i Ockelbo. Hellberg, som sedan 2014 suttit i kommunfullmäktige i Gävle, har nu slutat förhandla hyror. Han genomförde i höstas sin sista förhandling. Han reserverar sig från att uttala sig specifikt då han inte tagit del av det statistiska underlaget, men svarar generellt på tidningens frågor.

– När man jämför hyresnivåer så är exempelvis en etta oftast dyrare per kvadratmeter än större lägenheter, så mängden ettor i ett område kan påverka, säger Hellberg.

En studentstad – som Gävle – tenderar att innehålla fler ettor och tvåor än vad landsbygdskommuner som Ockelbo. En annan faktor som påverkar är, enligt Hellberg, andelen nyproducerade bostäder.

– Vid nyproduktion sätts hyrorna utifrån byggkostnad och med en förhoppning om avkastning i åtanke. I Gävle har det dessutom varit vanligt de senaste åren med så kallad koncept-renoveringar, där man renoverar både badrum och kök. Det driver upp hyrorna, säger Hellberg.

Det ansträngda ekonomiska läget har påverkat årets hyreshöjningar, och flera strandade förhandlingar krävde medling av Hyresmarknadskommittén. I många hörn i landet har hyresgäster fått svälja rekordhöjningar.

– Jag har aldrig varit med om såna nivåer. Visst, omvärldsfaktorer och höga underhålls- och byggkostnader spelar in, men de drabbar också hyresgästerna, menar Hellberg.

Inför höstens hyresförhandlingar hade Sveriges Allmännytta, Hyresgästföreningen och Fastighetsägarna kommit överens om en ny förhandlingsmodell på nationell nivå. I modellen skulle man utgå från det ekonomiska läget under tre föregående år, inte enbart det det pågående året. I teorin skulle detta mildra effekten av fjolårets prisutveckling och inflation.

– Problemen uppstod när parterna inte hade tolkat modellen på samma sätt, menar Hellberg, och utvecklar:

– Allmännyttan och framför allt de privata fastighetsägarna hade tolkat de nya reglerna på ett helt annat sätt än Hyresgästföreningen. Detta måste verkligen utredas under våren för att man ska kunna börja höstens förhandlingar på rätt fot.