Jag har ärvt en bok av min mormor, som hon läste när den kom ut på svenska 1949. ”Vår plundrade planet” skrevs 1948 av den amerikanske forskaren och naturvårdsförespråkaren Fairfield Osborn. Mormor var aktiv politiker för Högerpartiet. Det var på den tiden då den politiska högern brydde sig om både natur och kultur.

När boken skrevs hade vår planet tre miljarder invånare. Under min livstid på 75 år har det ökat till åtta miljarder. Om ytterligare 75 år beräknas världens befolkning till 12 miljarder – om inte Putin får ett totalt hjärnsläpp.

Osborn såg denna utveckling och konstaterade redan för 75 år sedan, att den kommer vår planet inte orka med, om vi fortsätter plundra den som vi sedan faktiskt gjort med råge.

Sveriges politiska debatt klarar inte av mer än en boll i luften samtidigt. Klimatkrisen gör att alla nu ropar efter fossilfri el som den stora universallösningen. Under 2022 hölls dock två globala konferenser – en om klimat i Egypten och en om biologisk mångfald i Kanada – och de är tätt, tätt ihopkopplade.

Vår planet, eller snarare vi människor som anser oss ha monopol på den, måste väldigt snart klara både klimat och biologisk mångfald, om den fortsatt ska kunna hysa avancerade livsformer som tilll exempel människan.

Det är likt strutsen att sticka huvudet i sanden att tro att ”grön” tillväxt är lösningen. Grön tillväxt är också tillväxt som plundrar vår planets alltmer begränsade resurser. Grön el låter kanske fint, men den är möjligen fossilfri när den kommer ut ur stickkontakten. Fast, det är även den el som kommer ut i dag.

De batterier som tillverkas för elbilar bland annat i Skellefteå bygger på en hejdlös global gruvexploatering av det som kallas sällsynta jordartsmetaller. En gruvbrytning som lämnar ofantliga sår i vår natur, vilket slår hårt, mycket hårt mot den biologiska mångfalden.

Sedan ska dessa metaller transporteras till batterifabriker och därifrån till biltillverkare. Transporter som är långt ifrån fossilfria.

För att inte tala om tillverkning av elbilar till jordens befolkning. Tyngre bilar som drar mycket el. Och, det är väl inte bara svenskar som har en av gudarna given rätt att åka bil i alla lägen? Nej, det är inte i första hand en massiv övergång till elbilar som räddar klimatet utan en radikalt lägre nivå på dagens bekväma bilåkande.

Inte heller en massiv utbyggnad av vindkraften räddar klimat och biologisk mångfald. Tillverkas vindkraftaggregat av ren luft? Tillverkas de på den plats där de reses? Flyger de genom luften till uppställningsplatsen, eller krävs enorma transportgator i våra skogar? Hur lång är deras livslängd?

Visst må el som produceras av ett vindkraftverk vara fossilfri, men hela kraftverkets föregående historia är långt, långt ifrån fossilfri och utan grova angrepp på den biologiska mångfalden. Den blir inte fossilfri för att näringsliv och riskkapital kallar den grön.

Nej, det krävs en omställning till en radikalt annorlunda och lägre energikonsumtion. Och kärnkraftens radioaktiva avfall tynger vår planet i tusentals år. Det är inte heller grönt att skövla våra sista naturskogar, även om skogsägarföreningar och skogsindustri vill krama ut det sista ur det de ser som sitt, fast skogen är en gemensam förutsättning för liv på vår planet. Inte bara Amazonas regnskogar utan även den boreala skogen i vår del av världen.

I stället för enorma statliga subventioner till den gröna industrialiseringen, skulle vi kanske satsa åtminstone en bråkdel därav på åtgärder som får ned elkonsumtionen. I stället för socialdemokraters gruvkärlek borde resurser satsas på att få till stånd processer för återvinning av allt det som redan utvunnits, producerats och slängts. I dag bränns nästan all plast som slängts.

Hårda krav måste till exempel ställas på att mobiltelefoner både kan repareras och att batterier ska räcka länge. Vi måste inte byta mobil varje år bara för att telecomindustrin tjänar miljarder på det.

Vi måste våga se att vår planets resurser inte är oändliga!

Lennart Rohdin, Ljusdal

riksdagsledamot (fp) 1993–98