Så länge jag kan minnas har jag hejat på Brynäs. I vått och torrt, i med- och motgång. Men de senaste åren har varit jobbiga! För det mesta känner jag mig som en döende patient som år efter år ligger och våndas i smärtor på sjukhuset. I huvudet vet jag att det är kört! Jag vet att döden kryper allt närmare och att det inte finns något hopp om ett botemedel.

Samtidigt ligger det djupt rotat en vilja att leva, en liten strimma av desperation som får mig att hoppas på ett mirakel.

I år ligger vi återigen i botten av SHL och får kvala, smärtorna och ångesten växer inuti mig. Trots att solen börjar visa sig och våren snart är här så känns allt helt nattsvart. Det är en bekant känsla som jag kanske borde ha vant mig vid nu men det gör lik förbannat lika ont år efter år.

Vår älskade klubb, Gävles stolthet, var en gång i tiden ett av de mest aktade lagen i Sverige. En framgångsrik förening som alltid aspirerade på nya SM-guld. Vad hände?

Ja att hitta ett enda enkelt svar på den frågan kan vi bara drömma om! Tyvärr så är nog detta resultatet av årtionden av felaktiga beslut, felaktiga prioriteringar och ren inkompetens.

Så hur vänder vi då på skeppet? Hur väcker vi liv i den här döende patienten? Jo vi rensar bordet! Bort med alla inkompetenta människor från föreningen och bort med allt som inte har med SHL att göra. Först när föreningen har ett enda fokus, att ha ett SHL-lag som varje år är på den övre halvan av tabellen och tävlar i slutspel om guld.

Först då kan vi förhoppningsvis börja se en förbättring.

Brynäs trodde i ett läge där de var ett bottenlag att de skulle bli bäst i SHL och SDHL samtidigt som de med Unicef och "En bra start" ska rädda världen. Det är kanske en beundransvärd men likväl idiotisk målsättning som visar på ett sällan skådat storhetsvansinne.

Jag har hur som helst inga som helst förhoppningar om att Brynäs ska rensa sitt bord. Samma människor som satt oss i den här sitsen är nog kvar nästa år och skulle vi nu klara kvalet så kommer säkerligen samma breda och optimistiska målsättning ligga kvar. Just därför så kommer inte heller någonting att ändras, dödsdomen ligger kvar!

Det är bara en tidsfråga innan Brynäs halkar ner i seriesystemen och slutligen får möta sankte Per.

Så man frågar sig, är det värt att vridas i smärtor och ångest år efter år i hopp om ett mirakel eller är det kanske lika bra att få ett slut på lidandet på en gång?

Magnus Persson