Myndigheten för arbetsmiljökunskap är en liten myndighet i centrala Gävle med 25 anställda. En relativt nystartad sådan. Den har till uppgift att ansvara för kunskap och spridning om arbetsmiljö. Samt att utvärdera och analysera den. Tanken är de ska bidra till att kunskapen om arbetsmiljön faktiskt kommer till användning.

Stämningen på onsdagen är förväntansfull. Närmast på topp. Efter ett års arbete är rapporten ”Coronapandemins konsekvenser för arbetsmiljö i Sverige” klar. Nästan. På onsdagsförmiddagen återstår endast någon enstaka finjustering innan den kan skickas till regeringen.

– Just nu flämtar vi lite, och bara längtar till att klicka på den där knappen och skicka iväg arbetet, säger Camilla Wengelin, kommunikatör på myndigheten

Rapporten är uppdelat i fem projekt. Vart och ett med fokus på arbetsmiljön för bland annat arbetsgrupper som var särskilt påverkade av pandemin, däribland hälso- och sjukvårsdpersonal. Det som kallas för Kappan sammanfattar rapporterna i en text.

– Studierna vi gör är i ett ganska vetenskapligt format som många gånger inte är så lätta att ta till sig. Kappan binder samman och har ett flyt i texten, säger Camilla.

– Den är skriven av en vetenskapsjournalist med ledning ifrån oss. Vi är involverade i vilken struktur och språk den ska ha. Den rapporten tror vi kommer få enskilt mest spridning, för den ger en överblick, säger Robert Ljung, processledare på myndigheten.

I rapporten framgår det bland annat att de anställda som var mest utsatta under pandemin var de som saknade möjlighet att jobba hemifrån. Det rör sig främst om kvinnodominerande yrken, som vård, omsorg och skola. För många ökade arbetsbördan och stressen när nya rutiner och arbetsuppgifter infördes. Det ledde till hög psykisk arbetsbelastning som späddes på av emotionella krav i arbetet, hög sjukfrånvaro på arbetsplatserna och en oro över att bli smittad eller att smitta andra med covid.

– Det här är ett jättestort uppdrag, så stora brukar vi inte få. Regeringsuppdragen brukar vanligen gälla utredningar om en specifik yrkesgrupp, säger Robert Ljung.

Tidigare har myndigheten bland annat sammanställt en rapport om lantbrukares psykosocial arbetsmiljö och på uppdrag av regeringen har man sammanställt rapporten ”Hbtq-personers social och organisatoriska arbetsmiljö”.

Genom att skriva rapporten Coronapandemins konsekvenser för arbetsmiljön i Sverige hoppas man på myndigheten att man kan ta lärdom av det som skedde under pandemin och att de kan användas i framtiden.

– Vi har brottats lite med frågan om hur stort intresse det kan vara för de här rapporterna. Alla är så ju förbaskat trötta på coronan. Men det handlar om resiliensen. Det behöver inte handla om en pandemi. Det kan handla om skogsbränder och översvämning som vi i Gävleborg varit utsatta för. Tanken är att man kan bära med den här kunskapen inför nästa typ av samhällsstörning, säger Camilla Wengelin.

Något att ta lärdom av och bygga vidare på från rapporten är det relationsbildande ledarskapet. Under pandemin insåg många chefer vikten av att visa omtanke och att ha en nära relation till sina medarbetare för att de skulle må bra och prestera bra. Vilket inte helt oväntat visade sig ha en mycket positiv effekt.