”Just when I thought I was out, they pull me back in!”

Har försökt massor med gånger att bara släppa Brynäs och inte bry mig. Men det är precis som Al Pacinos klassiska replik som Michael Corleone här ovan i Gudfadern 3. Det går inte att göra slut med föreningen som funnits där hela livet. Och lika hålögd och uppgiven som Michael Corleone var när han insåg att hans försök att bli en legitim affärsman aldrig skulle bli av och att han var fast livet ut, så kände jag också bittert efter slutsignalen. Nu slapp jag hjärtattacken som Michael Corleone fick i spåren av den insikten tack och lov.

Maffiareferenserna är kanske både osmakliga och dumma. Låt oss kalla dem familje- och blodsband i stället så att ni förstår. Farfar gick på Brynässkolan i början av 1900-talet, pappa under 1940-talet, jag på 1960-och 1970-talet och min äldsta son hann med en årskurs på skolan 1992 innan familjen lämnade stadsdelen Brynäs. Vi har haft det i vårt dna i generationer och har inte haft något val eftersom vår identitet formats av Brynäs – både stadsdelen och laget.

”Jag är Lars-Göran Nilsson och du får vara Tord Lundström”, så kunde det låta när vi spelade landhockey ute på gården på Jarlavägen på Brynäs när jag växte upp. Kanske låter jag som Kapten Stofil och något som en äldre man minns tillbaka på i ett nostalgiskt skimmer. Men Brynäs är större än så – de handlar om hela livet för några av oss. Laget har alltid funnits där – fram tills nu. Vi har inte valt Brynäs, Brynäs har valt oss.

På Brynässkolan hade vi den glada gamängen och målvakten William Löfqvist som vaktmästare under perioder, senare i högstadiet på Stenebergsskolan var målskytten Lars-Erik Eriksson vår vikarie på gymnastiklektionerna innan han gjorde det då otänkbara, bytte lag och gick till AIK.

Tomheten som uppstod när det oundvikliga blev klart på torsdagskvällen, att laget i vårt DNA inte får skina på de fina scenerna längre, går inte riktigt att förklara. Allt blev bara så meningslöst.

1996, 2003, 2005, 2008 och 2021. Kvalen har kommit och gått men Brynäs har alltid lycktas krångla sig ur det hela. Den här gången gick gummisnodden av. Eller den började förresten att spricka och torka ut redan efter finalspelet 2017 och brast till sist med en smäll.

Nu väntar Östersund, Almtuna, Tingsryd och kanske Hudiksvall.

•••

Förresten, gå in på Noppas restaurang på Söder och kolla ovanför baren direkt till höger. Där hänger tre gröna laserade bräder med nummer på som varit bänkar man satt på i gamla Gavlerinken. Det är mina som restaurangen lånat. Jag tiggde åt mig dem när Gavlerinken revs för att bygga Läkerol arena 2006.