Jag anade oråd redan i hallen. Hade skyndat mig efter jobbet och det var märkligt tyst. Jag hade förväntat mig ett hem i kaos, med leksaker överallt och två vilda barn som sprang emot mig med öppna armar. Men så var det inte. Knappt några saker låg framme. Det enda tecknet på liv var ett ljussken som blinkade från vardagsrummet. TV:n var påslagen så någon hade varit där. Jag tjoade lite försiktigt och hörde att någon harklade sig. Fortfarande inga barn men Mannen dök upp ur TV-soffan och såg nyvaken ut. Klockan var kvart över fem. "Hm, vi somnade visst. Den ena ligger i din säng. Men hon skulle bara vila en stund. Den andra ville titta på Pettson och jag råkade somna." Jag kände i hela kroppen hur fel allting var. Hur dygnsrytmen sattes ur spel. Särskilt för mig och den "vilande" femåringen.