Vid årsskiftet är löften om en hälsosammare livsstil dömda att misslyckas. Löparträningen är nästintill omöjlig att påbörja under halkan och dom där grönsakerna som ska utfylla halva tallriken smakar knappt någonting alls. Det är först nu som gatorna sandats och palsternackan, sparrisen och vitkålen faktiskt kommer till sin rätt. Nej, vid almanackans årsskifte tar ingenting vid.

Jag minns hur det förra året började för mig. Då hon jag älskade så högt försökt tagit sitt liv och han som aldrig skulle gå gjorde det ändå. Då jag gick ned tio kilo, efter att ha råkat ställa fram två tallrikar på bordet i stället för en och sedan inte dukade någonsin igen. Trots att jag måste haft som nyårslöfte att gå ned i vikt sedan jag var fjorton år gammal, kunde jag inte glädjas över mina knotiga nyckelben eller spretiga bröstkorg.

Sedan nalkades våren till slut. Så som den alltid gör fastän man tvivlar varje år. Jag satt på en bänk med min hund och tittade på svanarna i Rudsjön när min allra första krönika publicerades. Jag spenderade mina kvällar och nätter med att måla om i min första, alldeles egna lägenhet. Och i takt med att vitsipporna prydde varenda en av skogens vrår, hade jag blivit kär på nytt. I ett brev jag smugit ned i hans ryggsäck innan han for skrev jag: ’’att falla för dig är som vårens första mjukglass’’.

Ja, våren kommer alltid till slut och med den kommer solen. Vi vet att trots att molnen ligger för ibland, väntar den på oss där bakom. Kanske kommer den här våren bestå av lukten av Korsnäs och kallsupar i Vårvik, men det kommer också vara doften då man passerar Epi medan Rådhusets klockor spelar Vårvindar friska. Den kommer vara elsparkcyklar som vårdslöst viner förbi, men den kommer också vara barnen som springer i vattenspelet på Stortorget. Solbrända axlar som svider och hettar, men andra svala att slänga sig om i Boulognerskogen.

Det betyder alltså ingenting om du ännu inte fimpat din sista cigarett, eller påbörjat den där keramikkursen. Årets första månader räknas inte, vi bestämmer så. Nu är det nya tag, djurbebisar i skogen och även om det kommer finnas sömnlösa nätter kommer dom vara långa och ljusa.

Det är ikväll vi firar att allt börjar om. Vi samlas runt brasorna och sjunger om hur himlen ler i vårens ljusa kvällar och hur solen kysser liv i skog och sjö. Men vi glömmer inte att relationer och förtroenden är lika brandfarliga i kombination med alkohol som ris och bråte. Och vi tänker på igelkottarna som kan gömma sig i kasorna, hundarna som sitter i duschkabinen med sin husse och barnen som inte förstår varför vuxna plötsligt börjar sluddra. Jag önskar er alla en trevlig valborgsmässoafton, och ett gott nytt år!

Cornelia Lindstedt