Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Det kan nog vara så.

Betrakta bilden; vad är det vi ser? En samling människor som råkar vara Sveriges regering. Jag skriver råkar, därför att det inte är det svenska folket som har bestämt att denna samling människor ska regera, det har någon annan bestämt som inte finns med i bilden.

Men trots detta ser merparten nöjda och belåtna ut, vissa till och med ler. Man är alltså nöjd med tillvaron vid fotograferingstillfället.

Men det är något, någon, som stör i bilden, som ger en form av splittrat intryck, som på något sätt söndrar. Det är den långe, som trots sin längd, ställt sig längst fram, framför alla andra.

Varför har han gjort så? Varför står han som är längst, längst fram och skymmer bakomvarande?

Finns det i denna samling ingen som ser helheten, finns det i denna samling ingen som ser något annat än sig själv i bilden, i bilden av den icke reagerande regerande regeringen?

Varför har den långe ställt sig längst fram? Jag vet inte, men den som ställer sig längst fram, och är längst, brukar göra det för att den vill synas och har ett stort behov av att synas därför att den är rädd för att vara och bli osynlig.

Kan vi då lita på den som ställer sig längst fram bara för att tillfredsställa behovet av sin egen synlighet på bekostnad av andras osynlighet?

Var och en av oss betraktare har sitt eget svar.

Det finns ingen i regeringsbilden som ger regi, som leder, förmodligen därför att de som regisserar inte är närvarande! Vår regering är så sinnrikt skapad att de som styr och leder inte finns med i bilden av de styrande. Kanske är det därför så många har ett otyglat leende.

I detta fotograferingsögonblick råder friheten. Men merparten ler och verkar nöjda också i vetskapen att man har redan tagit eller att man kommer att ta två viktiga inledande beslut: Att sekretessbelägga elbidrag, alla välsituerades lyxkonsumtion kommer att finansieras med statliga medel. Men deras bidrag kan väcka ont blod! Här behövs sekretess.

Och inför det kommande året med stigande matpriser, ökande boendekostnader så bekymrar sig man mest för den i deras mening mest utsatta gruppen; de som tjänar 70 000 kronor i månaden och mer. På grund av sitt utsatta ekonomiska läge kommer de att beviljas 1 400 kronor i månaden i skattesänkning!

Kanske är det därför de ler framför fotografen i denna trots allt besvärliga tid. De tillhör själva den gynnade gruppen utifrån deras nuvarande och kommande beslut. Och den nuvarande regeringschefen ler; han har fortfarande de i bilden osynliga styrandes godkännande.

Johnny Haraldsson