Även innan det fanns några direkt farbara vägar för häst och vagn i området borde varje gård vara representerad med i vart fall en person vid den söndagliga gudstjänsten i sockenkyrkan i framsocknen. Om inte annat för att ta del av kungörelser och meddelanden från myndigheter som lästes upp av prästen från predikstolen, men också för att på kyrkbacken få reda på vad som hänt på bygden, i landet och i världen.

För socknens utspridda byar utefter Dalälvens sträckning blev det naturligt att ta till båten för att klara transporten till kyrkan. Under 1800-talet fanns det fem klinkbyggda kyrkbåtar, två från norra sidan av älven och tre från södra sidan. Byarna gick ihop om båtar och lämplig båtstad iordningställdes. För de flesta byarna fordrades en längre promenad efter oländiga stigar innan man nådde kyrkbåten.

Det var stigen som byborna i Sevallbo använde sig av som följdes denna pingstafton. Vi började vid Jon Lars i Sevallbo, passerade Ytterbo, Fröjesbo och Hällarna innan vi var framme vid platsen för båtstaden för Sevallbo och Dalkarlsbo gemensamma kyrkbåt. Matsäcken var en viktig del av kyrkbesöket. Förr i tiden fraktades förningen i Häsenskeppor – bemålade fyrkantiga träkorgar med handtag av böjträ. Vår förning medfördes dock i ryggsäckar.

Den sista kyrkbåtsfärden på Hedesundafjärdarna skedde med Bälgsnäsbåten på pingstdagen år 1891. Båten byggdes 1857 av Bälgsnäsbon Erik Hällström med smidesdetaljer av Anders Erssson, också han från Bälgsnäs. Denna kyrkbåt är den enda som finns kvar. Den finns numera på Hedesunda Hembygdsförenings område vid Åsudden på Ön i Hedesunda.

Per Rask