Sven växte upp som enda barnet till Maja och Zakris vid gården Göras i Kungsberg. Han levde större delen av sitt liv på gården, förutom åren vid Mora Folkhögskola, som han beskrev som de bästa i hans liv med spex, musik och hålligång.

Då han träffade Torborg, som var nyinflyttad lärare från Norrbotten, inleddes ett nytt kapitel. De flyttade in på övervåningen vid Göras. Maja och Zakris bodde på nedervåningen. Britta föddes 1962, och sju år senare föddes Anna. 

Sven arbetade på Byggmästareföreningen i Gävle och på somrarna brukade han cykla till och från jobbet tio mil tur och retur. Han älskade cyklingen och kom hem svettig och lycklig.

Förutom 20 Vätternrundor så cyklades otaliga Gästriketurer och Siljan runt, kantade av några Nordjylland runt. Sven åkte även flera år till Normandie och cyklade tillsammans med andra cykelintresserade.

Sven älskade även musik, vilken spelade en stor roll i hans liv. Sommaren 1972 spelade bandet Kungsbergarna för första gången på logen ”Lasven” (Kungsbergsmål för Las Vegas) i Botjärn. Sven spelade dragspel och keyboard. Bandet turnerade tillsammans många år tills Sven startade det egna bandet Sven och Pojkarna. De åkte runt på olika ställen på helgerna och spelade.

Parallellt med arbetet i Gävle, cyklingen och turnélivet fanns också en gård som skulle skötas. Sven var en månskensbonde som det heter. Han visste hur hässjorna skulle sättas, i vilka väderstreck och hur en hässja skulle takas.

Potatisen skulle sättas på våren, det skulle tröskas på hösten och sen skulle det sås på våren. Lägg där till arbetet i skogen på helgerna under vinterhalvåret. Helgerna var fulltecknade minst sagt. 

En av Svens ögonstenar var den gamla traktorn Fordson Major av årsmodell -54. Dock behövdes det köpas en modernare, mer funktionsduglig traktor. Men åsikterna i hushållet gick isär om hur många traktorer de skulle ha. Till Svens stora förtvivlan bestämdes att Majoren skulle bort. Under stor sorg fick Sven köra ner sin älskade Fordson Major till Gigantic i Järbo, där den sattes ut till försäljning. På hemväg från jobbet tog han ofta vägen förbi, för att titta om den fortfarande stod kvar och för att ge den en klapp på huven.

En dag kom han hem mycket upprörd! Majoren stod ute i regnet och dessutom gråter han, intygade Sven. Det hela slutade med att Sven körde hem sin gamla ögonsten till Göras i ösregnet och där finns den än.

Efter skilsmässan träffade han Haldis som flyttade in vid Göras. Midsommarfirandena vid Göras blev en mångårig tradition. Haldis bror och hans fru kom från Norge och deltog i spelandet med dragspel och fiol. Grannar och vänner bjöds in. På åkern bakom stallet campade Svens gamla barndomskompis med släkt och vänner och alla deltog i midsommarfirandet. Det var tjo och tjim, men när Amazing Grace och Gunnar Vägman spelades, blev det helt tyst och inte ett öga var torrt. Sven satt bakom sitt dragspel och smålog, just så här ville han ha det…

Sven drabbades av sjukdom på äldre dar. Men han behöll sitt positiva sinne och förmågan att ge positiv energi. Han hade turen att få bo på Åsgården där det fanns personal som såg vad som gjorde honom lycklig och tog ut honom på cykelturer i det fina vädret eller blandade honom en Irish coffe.

Sven har nu lämnat jordelivet för något annat. Vi får hoppas att en cykel, med dragspel hängande på styret står och väntar på honom. En sak är säker – han kommer att sprida glädje dit han kommer!

Britta Zakrisson, Anna Florinus