31 augusti ifjol blev en stressig dag för Göran Björkman. På morgonen befann han sig i huvudstaden och ringde i klockan som markerade Alleimas introduktion på Nasdaq Stockholm.

Sedan åkte han tillbaks till Sandviken för att äta tårta och hissa en flagga utanför huvudkontoret. I ett tal som riktade sig till medarbetarna sa han: ”Jag är bara en liten grabb från Bomhus som får vara med om det här. Tack för era insatser”.

– Det kändes ju jättestort, någonting som man aldrig räknat med att få vara med om. Jag kände mycket tacksamhet. Många hade offrat kvällar, helger och semesterveckor för att ro det där i land. Och jag är ju bara en liten grabb från Bomhus, även om jag är ganska stor nu, säger Göran Björkman.

Han är 57 år och bor i radhus i Villastaden i Gävle med fru och två söner mellan 18 och 20 år. Men han växte alltså upp i Bomhus, närmare bestämt i Lillhagen.

– Vi var en typisk svensk medelklassfamilj; mamma, pappa och en yngre syster. Jag gick i grundskolan där och gymnasiet på Polhemsskolan i Gävle.

Sedan blev det lumpen – 15 månader vid Svea ingenjörskår i Södertälje där han bokstavligt talat byggde broar och fick vänner för livet.

– Jag muckade 1986. Vi är ett gäng gubbar som fortfarande håller ihop, det är ganska fascinerande. I vintras var vi sex stycken som träffades i min stuga och käkade lite, säger Göran Björkman.

Efter lumpen började han plugga på KTH i Stockholm och gjorde sedan examensarbete vid stålforskningen på Sandvik. I juni 1990 fick han jobb på SMT, affärsområdet som senare skulle bli Alleima.

– Jag har inte haft ett tydligt mål och planerat min karriär, vilket kanske låter motsägelsefullt eftersom jag i övrigt gillar att sätta upp mål att sträva mot. Men jag har tagit vara på möjligheterna när de uppstått och tycker om att lära mig nya saker.

I skolan var matte och fysik hans absoluta favoritämnen. Teknik var han inte överdrivet intresserad av.

– Jag har inte velat plocka isär och sätta ihop saker, men jag tycker om logik. Siffror är roligare än bokstäver. Jag gillar det rationella och bestämde mig tidigt för att bli ingenjör, säger Göran Björkman.

I skolan var han disciplinerad och la ner mycket tid på att plugga.

– Jag har kämpat snarare än levt på talang. Eftersom jag aldrig sysslat med idrott blev mitt sätt att vara bra på någonting att vara duktig i skolan.

Hans största intresse som barn var att fiska.

– Pappa var min bästa fiskekompis. Det var abborrfiske från båt, flugfiske och pimpelfiske på vintern. Då brann jag för det och åkte ut fast det var dåligt väder. Idag fiskar jag och mina söner i sommarstugan i Finnharsfjärden i Axmar.

I början av sommaren åkte familjen till Japan.

– En fantastisk resa. Vi reste runt där och var till Tokyo, Kyoto och Okinawa. Det kan jag verkligen rekommendera. Under resten av semestern var vi tillsammans i stugan. Jag och grabbarna är idrottsintresserade och tittar mycket på Premier League på tv. Vi håller på olika lag, så det är lite tävling. Jag håller på Liverpool, den yngsta sonen håller på Manchester City och den äldsta på Arsenal. Och vi går in för det och sitter med våra matchtröjor i soffan. Till hösten ska vi försöka se en Arsenal-match i London, säger Göran Björkman.

I oktober 2017 slutade SMT-chefen Petra Einarsson på Sandvik för att bli vd på nuvarande Billerud. Sandviks vd Björn Rosengren frågade om Göran Björkman ville ta hennes plats.

– Jag satt i ledningen för affärsområdet SMS och hade stött på Björn några gånger. Jag hade drivit en ganska stor förändringsresa och varit framgångsrik, så han tyckte väl att jag hade gjort ett bra jobb och visste att jag kände till SMT väl, säger Göran Björkman.

Trots att SMT presterade bra jämfört med bolag i samma bransch var Sandviks aktieägare missnöjda och betraktade affärsområdet som ett sänke för koncernen. Göran Björkmans tydliga uppdrag var att förbättra rörelsemarginalen.

– De andra affärsområdena var också bäst i klassen men hade bättre finansiella nyckeltal. Så ett förändringsarbete skulle genomföras på SMT och det var det som kittlade. Jag har alltid triggats av utmaningar. Det vore jättetråkigt att komma till ett jobb där det inte finns några krav och förväntningar.

Några år senare togs beslutet att avknoppa SMT – ett besked som togs emot med blandade känslor bland de anställda. Många ansåg att affärsområdet med stålverket i Sandviken var ”det riktiga” Sandvik och opponerade sig både mot skilsmässan och namnbytet.

Men att lämna Sandvik och bli Alleima var helt rätt beslut, menar Göran Björkman.

– Nu har vi verkligen fullt fokus från våra ägare, vi är inte beroende av någon annan. Det har varit jätteviktigt.

Du och Klas Forsström som är vd för Munters brukar hamna ganska högt när tidningen publicerar inkomstlistor. Hur viktigt är det att tjäna bra med pengar?

– Den här typen av jobb är högavlönade. Men pengar är inte drivkraften utan det är att utsätta sig för utmaningar, utveckla, förbättra, förändra och klara sina mål. Men jag har hellre en hög lön än en låg lön. Det ger en frihet. Jag skäms inte för att jag tjänar bra. Jag tycker att jag är värd min lön.

Apropå Klas Forsström, han kommer från Sätra. Känner ni varandra?

– Han gick också på Polhem, men jag är två år äldre så jag kommer inte ihåg honom därifrån. Men vi har jobbat mycket ihop. Han var min chef under tiden på SMS. Det är en bra kille.

Han, du och Jonas Gustavsson (Afry) har alla tre ett förflutet som affärsområdeschefer på Sandvik och är idag vd:ar på stora börsbolag. Är det en tillfällighet?

– Det kanske är en slump att det är just vi, men Sandvik är ett jättebra företag med en jättebra företagskultur. Världsledande affärsområden skapar någonting. Och jag gillar svenskt ledarskap; samarbete, laget före jaget. Jag är inte förvånad att Sandvik föder chefer i andra bolag. Folk får chansen att visa vad de går för, jag blev exempelvis produktionschef när jag bara var 27 år.

Sommaren är slut och hösten tar vid. Vad ser du fram emot?

– På det professionella planet, att fortsätta driva det här fantastiska företaget. Jag tycker att vi har stagnerat lite i vårt säkerhetsarbete, så där tar vi nya tag. Vi ligger bra till inom stora globala trender som energi, elektrifiering och medicin och har en massa strategiska initiativ kopplade till dem. På det privata planet har jag varit bra på att träna på sistone, så det ser jag fram emot att hålla i. När man var ung tränade man för att vara snygg, nu är det för att överleva.