Läs mer: Så blir höstsäsongen med Gävle Symfoniorkester.

Hörde du Bo Linde-klangerna?

Jag får frågan av kompositören Lil Lacy efter att ha suttit med när verket ”Aurōra” repeterades för första gången av Gävle Symfoniorkester inför fredagens säsongspremiär, med Christian Reif, orkesterns nye chefdirigent, på pulten.

Vi har suttit och pratat innan repet och Lil Lacy har berättat hur inspirerad av Bo Lindes musik hon blev när hon var här senast och hörde hans cellokonsert framföras. Det var hans klangvärld hon imponerades av och den låter hon klinga i sitt nya verk.

Det här är tredje gången som jag träffar Lil Lacy, dansk-amerikansk tonsättare som för ett år sedan fick uppdraget att skriva ett verk för orkestern.

Vi träffades då på Lils initiativ. Anledningen var helt enkelt att hon var intresserad av skulpturerna i Gävle och ville veta mer. Jag berättade, bland annat om Moore-skulpturen och hur det kommer sig att Gävle har så många skulpturer.

Nu när vi nu träffas igen har jag förstått hela sammanhanget.

Orkesterns musikchef, Roza Nolcheva har skulpturer som tema den här säsongen och gav Lil i uppdrag att komponera ett verk inspirerat av en av Gävles skulpturer.

– Roza guidade mig runt när jag var här. Jag har säkert sett 60 skulpturer och det är fantastiskt för det finns ju ännu fler. Vilken unik gåva för Gävleborna!

Den hon fastnade för och som hon inspirerats av är ”Auroras seger”, skulpturen av en gudinna i vit marmor som ligger på en egen liten ö i närheten av Kvarnbron av konstnären Staffan Nihlén, som avled för ett år sedan. Just nu är den omgiven av en brusande å.

Aurora är morgonrodnadens gudinna i den romerska mytologin.

För att inspireras och uppleva vad Aurora innebär har Lil, som bor i Köpenhamn, gått upp vid fyratiden varje morgon under en längre tid. Hon har följt hur mörkret långsamt skingras när solen närmar sig.

– Jag blev oerhört förvånad när jag hörde fågelsång, då precis innan soluppgången. Inte några enstaka fåglar utan en hel kör som sjöng av full kraft. De hade verkligen fest. Sen tystnade de och senare hörde jag enstaka fåglar, som vanligt.

Lil skildrar i sin musik hela skeendet, från mörker till när ljuset skiner över staden och kyrkklockornas klang har ersatt fågelsången.

– Jag börjar i mörkret med dova, mörka klanger, berättar Lil som också har forskat och läst allt hon kommit över när det gäller Aurora. Därför skrivs titeln på hennes partitur med ett streck över o, Aurōra.

– Det är den gamla stavningen, från romersk tid. Jag ser det som solen under horisonten, förklarar hon.

Man kan även höra antydningar till ”Ack Värmeland du sköna” i hennes komposition.

Det var cellisten Thorleif Thedéen som gjorde henne bekant med den sången, ett musikstycke som betonar det sköna i Värmland, stoltheten över landskapet. Och det är något hon tycker behövs idag, glädje och stolthet över sitt land, framför allt med tanke på kriget i Ukraina.

Lil Lacy hade inga planer på att bli kompositör som ung. Hon växte upp i Aarhus, älskade som barn att sitta på stranden vid havet och fantisera och leva sig in i sin egen värld, samtidigt som hon byggde i sanden. Hennes fantasi flödade.

– Och det är väl det jag gör fortfarande, säger hon. Bygger och låter min fantasi flöda.

Hon spelade piano och cello från det hon var liten och sjöng i kör men hade då inga planer på att ha musiken som yrke. Det var fotograf hon tänkte bli från det hon var 13 år. Hon älskade att experimentera i mörkrummet med olika effekter.

– Men jag insåg att jag inte skulle kunna bli fotograf eftersom det digitala tog över helt. Det var arbetet i mörkrummet, det analoga, som jag älskade.

Då var Lil 17–18 år och vände i stället all sin energi till musiken. Hon utbildade sig i sång och sjöng i olika ensembler, spelade cello, turnerade över hela världen, bland annat i Japan och USA.

– Och vi gjorde egen musik. Jag älskade klangerna men jag upplevde också att jag inte trivdes på scenen. Jag ville höra musiken utifrån, hela klangbilden. Jag älskade när vi var i en studio och när vi gjorde skivinspelningar. Och när jag började skriva egen musik, då bara exploderade det.

Så upptäckte hon att det var komponera hon ville göra. Hon sökte och kom in på Musikhögskolan i Aarhus och studerades där i fyra år, en tid då hon komponerade för fullt, för solister, ensembler, olika grupper.

När hon kom till Gävle första gången, i mars 2021, hade hon fått uppdraget av accordeonisten Bjarke Mogensen att skriva ett verk för ackordeon och symfoniorkester. Verket ”Aliento del mar” fick ett fint mottagande. Själv blev Lil så inspirerad, både av vår orkester och dess musiker och att sitta och uppleva musiken från salongen, det var coronatider, så konserten gavs utan publik.

– Efter den upplevelsen ville jag bara skriva för orkester resten av mitt liv. Det var så fantastiskt, berättar hon.

Det har hon också gjort. Förra veckan inledde Sønderjyllands Symfoniorkester sin säsong med hennes komposition, en festlig ouvertyr som byggde på sånger och melodier från den trakten. Hennes mamma kommer därifrån, så hon kände traditionen där mycket väl.

Lil Lacy är inte bara en kompositör med en imponerande verkslista. Hon har skrivit för olika ensembler och när jag tittar på hennes hemsida kan jag räkna till kanske ett hundratal verk, dessutom både skivinspelningar och filmer.

Jag blir därför inte förvånad när Lil berättar om sina planer med Aurora.

Det kan nämligen bli så att till sommaren, när skulpturen ”Auroras seger” har funnits på plats i Gävle i 30 år, så kommer Lils musik att vara tillgänglig runt själva statyn och under Kvarnbron.

Under veckan i Gävle kommer tekniker att spela in musiken i minsta detalj.

– Hela scenen kommer att vara full av mikrofoner så att vi sedan kan göra en installation. En ljudbild som förenar statyn med konserthuset, med min musik. Att man ska kunna höra musiken under bron med jämna mellanrum men att man också kring skulpturen ska kunna höra musiken genom att skanna en QR-kod.

Därmed blir Lils musik lika stationär som själva skulpturen. Det öppnar vyerna, det blir en symbios mellan konst och musik.

Så vilka är dina drömmar?

– Jag hoppas verkligen att jag kan fortsätta skriva musik som inspirerar lyssnarna. Men också att utforska nya områden, nya sätt att producera musik. Med mod och envishet. Att få arbeta med fantastiska musiker och orkestrar. Att skapa, dela med mig och inspirera.

Kerstin Monk