Höghusen skulle kunna ligga i Sätra eller Andersberg. Över dem smattrar en helikopter. Ännu en ung människa har skjutits till döds och polisen är på jakt efter förövarna. Kvar i lägenheterna och på balkongerna finns de som sörjer ett barn, en vän, en bror.

Gävleborgs-författaren Viveka Sjögren har skrivit barnboken “Någons bror” om ett ämne som aldrig borde behöva bli en barnbok. Hur sorgen efter en bror som har dödats i Sveriges gängkrig hanteras av de närstående i allmänhet och de yngre syskonen i synnerhet.

Viveka Sjögren har samarbetat med klasser på Fittjaskolan, där boken den gångna veckan också hade sin release, men det är inte bara i Stockholms förorter som barn lever i denna vardag.

Även i Gävle och i Sandviken har vi sett de högar med blommor, teckningar och andra minnessaker som barnen gör i “Någons bror”. Blåljusen som studsar mellan husfasaderna. De vuxna som oroligt springer i trappuppgångarna. Är det deras son som har fallit offer denna gång?

Bara denna vecka ska enligt uppgifter en ung man från Gävle ha skjutits i Stockholm.

Skola efter skola får hantera traumatiserade barn vars syskon ena dagen finns där, nästa är borta för alltid. I Gävle sköts ett av offren i gängkrigen till och med till döds utanför Vallbacksskolan hösten 2021, med avspärrningsband och blåljus som ett inslag på barnens skolväg.

Viveka Sjögren skriver:

Och aldrig är balkongerna så kalla som när blåljusen lyser

Och aldrig är mammorna så ledsna som när dom står där och fryser

När någon har skjutit någons bror

När någons bror inte längre får bli stor

Denna helg har också Skottes Musikteater i Gävle premiär för en föreställning om barns rädslor: “Kom in i min natt, kom in i min dröm”. Under pressträffen inför premiären pratade vi om hur dessa rädslor förändras över tid. När regissören Karl Seldahl, son till Sven Wollter och Viveka Seldahl, växte upp i Gävle på 1980-talet spred sig en rädsla för kärnkraften efter det radioaktiva regn som föll efter Tjernobyl-katastrofen. Han gav klimathotet som exempel på en rädsla som finns i dag.

Att förlora ett syskon i en gängrelaterad skjutning är en sådan rädsla som var otroligt avlägsen i 1980-talets Gävle men som i dag är en ytterst konkret verklighet för många barn i staden.

Viveka Sjögren är del av Bläck, det kollektiv av författare med anknytning till Gävleborg där bland andra Anna Jörgensdotter och Helene Rådberg ingår. Hon har i den högljudda debatten – som inte sällan tycks vara mer inriktad på att plocka politiska poänger på våldet istället för att hitta lösningar för att stoppa det – skrivit en lågmäld skildring inifrån denna våldspräglade vardag.

Just det lågmälda gör den så skakande. Av medierapporteringen är det lätt att bli avtrubbad, själva mängden av skjutningar gör dem till slut till ett bakgrundsbrus, men genom att se dem ur ett barnperspektiv som i “Någons bror” tydliggörs det som egentligen borde vara tydligt hela tiden. Den djupa tragedin i att kriminella använder sig av allt yngre ungdomar i sina krig och hur samhället står utan vaccin inför denna epidemi.

För bakom varje nyhetsinslag som snart är borta från sajterna finns det någons bror som inte längre får bli stor.

***

Till sist:

På tal om Skottes Musikteater så firar Gävles förnämliga friteatergrupp för (främst) den yngre publiken 40 år i vår stad. De kom till Gävle samtidigt som Folkteatern. En tid av kulturell blomstring i Gävle, när politiker gärna stoltserade med nya kultursatsningar och inte gjorde populistiska utspel om att svälta ut kulturlivet, som i Norrköping.

Tyvärr blev aldrig den gemensamma utställning som planerades om teatrarna som kom till Gävle av. Länsmuseet Gävleborg visade intresse av att visa utställningen och flera möten hölls, men situationen på museet gjorde att de fick dra sig ur satsningen. Också det ett tecken på hur trångt kulturlivet har det nu.

Synd att denna utställning aldrig blev av. Inte bara för att den skulle ha berättat om dessa teatrars viktiga roll i Gävle, utan också för att det just nu i rådande kulturpolitiska klimat hade varit mycket intressant med en utställning som berättat om en annan tid och en annan möjlig politisk syn på vad kulturen kan bidra med till samhällsbygget.

Läs mer: Missa inte vårt stora bildspel med över 60 fotografier från Skottes Musikteaters historia