Saga Wedin, 21, är autistisk. Redan i förskolan märkte hon att hon var annorlunda än andra barn. I grundskolan stärktes den känslan.

– Jag hade svårt att förstå underförstådda regler. Det var som om alla andra visste hur de skulle bete sig och göra för att få kompisar, men inte jag.

När hon gick i sjuan hamnade hon i en djup depression i samband med att betygen sattes.

– Jag hade svårt att analysera, reflektera och dra paralleller mellan saker och ting. Det gjorde att jag verkligen fick kämpa och lägga ner mycket energi för att få betyg. Jag fick väldigt mycket underkänt och det ledde till depressionen. Jag tyckte att jag inte var tillräckligt bra.

Personer med autism kan vara extremt fokuserade på något de verkligen är intresserade av. Saga har alltid varit mycket intresserad av sjukdomar.

– Det kunde jag dra nytta av på naturkunskapen när vi skulle ha en presentation av en valfri sjukdom. Det här var nog enda gången jag kunde dra nytta av autismen i skolan.

Hon berättar att sociala sammanhang alltid varit mycket påfrestande för henne, skapat ångest och dränerat henne på energi.

Hon har svårt att tyda tonfall och ansiktsuttryck och till exempel förstå om människor är ironiska eller menar allvar.

– Inget sker automatiskt för mig. Jag måste hela tiden försöka tyda vad folk menar, om de är sarkastiska eller inte.

Hon var 19 år när hon fick diagnosen autism.

– Jag hade aldrig förstått varför jag var så annorlunda. Jag har alltid kämpat för att vara som andra. Mycket av pressen på att försöka vara normal släppte när jag fick diagnosen. Jag hittade ett sammanhang där jag känner mig normal bland andra som är autistiska, säger hon.

Hur påverkas du av autismen i dag?

– Jag har mycket svårare att skaffa jobb än andra. Ofta när arbetsgivare söker medarbetare vill de ha personer som är utåtriktade, sociala, stresståliga och flexibla. De här egenskaperna har inte jag. I stället kan jag hyperfokusera och vara väldigt snabblärd. Men de här egenskaperna uppskattas inte lika mycket som att vara social och flexibel.

Saga berättar att hon i dag inte har kontakt med någon av sina tidigare vänner i Gävle. Hon har en vän som bor i Luleå och som också har autism.

– Det funkar bra eftersom vi förstår varandra. Annars har jag svårt med sociala kontakter, att skaffa vänner och behålla vänner. I och med att jag inte orkar umgås så mycket blir det att man tappar kontakten. Men jag trivs också med att vara själv.

Hennes dröm är att kunna föreläsa om autism. Hon har haft en föreläsning för personer som läste till specialpedagoger på Kungliga musikhögskolan. Under föreläsningen berättade hon om hur autismen påverkat hennes skolgång.

– Jag trivdes med att föreläsa, det funkade bra och kändes meningsfullt. Många åhörare fick en ny bild av autism och hur den påverkar skolelever. De tyckte att den här kunskapen kunde vara användbar i utbildningen. Jag vill att andra autistiska barn ska få en bättre skolgång än vad jag själv fick.

När Saga var hemma från skolan under den djupa depressionen började hon lägga pussel för att ha en sysselsättning.

Hon lade pusslen allt snabbare och de blev allt större och fick fler och fler bitar.

Nyligen har hon avslutat ett pussel med Disneymotiv som har exakt 40 320 bitar och är sju gånger två meter stort.

Pusslet är så stort att det i sin helhet inte får plats någonstans i hemmet. Istället har hon fått lägga pusslet i flera sektioner som kopplades samman i en större lokal i Åshammar nu i lördags.

– Det tog fyra månader att lägga pusslet och är det största jag någonsin lagt. Tidigare rekordet var på 6 000 bitar, säger hon.