Det är den lägsta siffran sedan 2009 och innebär en minskning med cirka 57 procent jämfört med samma period 2022. Den största minskningen sker bland flerbostadshus. 

Det här händer i en verklighet där nio av tio svenskar redan i dag bor i en kommun med bostadsbrist, många av dem ligger här i Gävleborg.

Bostadskrisen är inte bara ett svek mot en hel generation unga som kommer att få det betydligt svårare att flytta till eget boende. Den leder även till trångboddhet och bostadssegregation som i sin tur är roten till många av de problem vi ser i samhället i dag.

Kommunerna har ett stort ansvar för att lösa bostadsbristen, men klarar det inte på egen hand. Framför allt inte i en lågkonjunktur där de kommunala budgeterna redan töjs till bristningsgränsen.

Men staten har både de finansiella musklerna och verktygen som krävs för att vända utvecklingen. Den 20 september presenterar regeringen sin höstbudget och då är det upp till bevis för Tidöpartierna. Värnar man landets unga? Tar man ansvar för jobben i byggbranschen i en svår tid? Eller sätter man sig på läktaren och hoppas blint på att marknaden ska lösa allt?

Den bostadspolitik som förts de senaste decennierna har främst förlitat sig på just marknadskrafterna. Det har lett till bostadsbrist, skenande priser och långa kötider.

Det var ohållbart i en högkonjunktur, och det är katastrof i en lågkonjunktur.

Staten måste ta ansvar för bostadspolitiken. Det behövs blocköverskridande överenskommelser om långsiktiga statliga investeringar i bostadsbyggandet som ersätter det tidigare investeringsstödet. Staten bör även ta ett större ansvar genom att möjliggöra förmånliga lån till kommuner och byggherrar, kopplad till tydliga kreditvillkor om exempelvis hyresnivå, klimatstandard och sociala faktorer.

Då kan vi säkerställa en stabil bostadsproduktion som ger våra unga bästa möjliga start på livet, får samhällen att växa och säkerställer att vi har kvar en kompetent byggnadsarbetarkår även i framtiden.

Regeringen har länge lovat åtgärder mot bostadskrisen, men än så länge har det varit skrämmande tyst. Invånarna och byggnadsarbetarna i Gävleborg förtjänar bättre. Den 20 september är det upp till bevis. Tänker regeringen agera? Eller går man till historien som de som tittade på när byggbranschen hamnade i sin värsta kris sedan 90-talet?

Kim Söderström

ordförande Byggnads GävleDala