När Jaime Martín lyfter taktpinnen på torsdag gör han det som gästdirigent. Hans tio år långa tid som chefdirigent för Gävle Symfoniorkester är numera historia.

Så jag undrar, hur känns det för dig, just idag?

Vi sitter i konserthusets dirigentrum. Jaime har precis avslutat första dagens repetition med orkestern.

– I morse, när jag gick genom Gävle, längs Gavleån till Konserthuset tänkte jag på den allra första gången när jag kom hit. Då visste jag inte att orkestern letade efter en ny chefdirigent. Då hittade jag inte i huset men kände mig så välkommen av musikerna. Det var speciellt.

Inte minst när han kom in i Konserthuset och möttes av bilden på orkesterns nye chefdirigent, Christian Reif.

– Det kändes litet märkligt men jag är så glad för orkestern. Det är ett bra tillfälle att starta en ny säsong och jag är övertygad om att han kommer att älska orkestern och Gävle lika mycket som jag har gjort.

Så vad kommer du att berätta om Gävle och orkestern för dina barnbarn när du är gammal?

– Jag kommer inte bara att berätta. Jag kommer att ta med dem hit, visa dem en vacker stad i norra Sverige där jag har haft mina tio bästa år. Jag vill visa dem naturen, skogarna, sjöarna. Jag älskar Sverige även på vintern. Här har jag haft fantastiska stunder och fått många vänner.

Vilka är höjdpunkterna?

– Åh, de är så många. Jag kommer aldrig att glömma min första konsert här. Och inspelningarna vi gjorde med Brahms serenader. Då hade vi hunnit komma en bra bit i vår relation. De inspelningarna blev början på framtiden för oss. Det var en intensiv period och det var första gången som orkestern kunde bedömas utifrån. Vi fick ett mycket gott mottagande.

Jaime minns också första gången som den världsberömda violinisten Viktoria Mullova kom till orkestern som gäst.

– Musikerna kunde knappt fatta att det var sant att hon ville komma till oss. Det var viktigt för oss.

Han minns förstås turnéerna, till Sydkorea och Shanghai, till Concertgebouw i Amsterdam och turnén i England.

– Men främst kommer jag ihåg alla fantastiska solister som har kommit till oss. Inte minst Anne Sofie von Otter och hur hon uppskattade orkestern. Jag minns också när min läromästare, Sir Neville Marriner kom hit med sin fru Molly och trivdes så bra att han ville komma tillbaka.

Så vad är det som är speciellt med vår orkester?

– Orkesterns sound. Jag älskar det. Hur de kan spela så oerhört svagt och även diaboliskt starkt. Och fritt som en kammarorkester. Musikerna är hängivna och flexibla och spelar så fritt. Det är nog det jag älskar mest.

Idag lever Jaime Martín ett helt annat liv, med långa resor både till Australien och USA.

– Jag har lärt mig att ställa om beträffande tidsskillnaden och jag kan jobba under resorna.

Idag är han chefdirigent för Melbourne Symphony Orchestra med runt 100 musiker och en organisation med 60 personer i administrationen.

Melbourne, en stad med 6 miljoner invånare.

– Det är naturligtvis en helt annan situation än den i Gävle men jag trivs med det jag gör. Det är intensivt och vi kan spela en helt annan repertoar, Alpsymfonin av Richard Strauss, Brittens War Requiem, Mahlers tredje symfoni, Carmina Burana bland mycket annat.

Han är också chef för Los Angeles Chamber Orchestra men har kvar sin bas i London. Där finns hans fru, Rachel Gough, som spelar fagott i London Symphony Orchestra och hans två söner som han har ständig kontakt med.

Och konserten nu i Gävle?

Då kommer vi att få höra Sibelius violinkonsert framförd av Johan Dalene, som utsetts till Artist in Residence, orkesterns egen husartist. Johan har spelat här i Gävle vid ett par tillfällen tidigare och imponerade stort.

Det har han även gjort på Jaime Martín.

– Johan är fantastisk. Jag har arbetat med honom i Danmark, då spelade han Nielsens violinkonsert, som han även har spelat in, liksom Sibelius. Och i slutet av oktober är han solist med Spaniens nationalorkester. Då spelar vi Nielsen. Han är en otrolig begåvning, säger Jaime.

På programmet även Griegs första Peer Gynt svit och Dvoraks femte symfoni.

– Den är en riktig pärla och passar orkestern perfekt.

På fredag morgon, innan han lämnar Gävle, får Jaime Martín som alltid varmt frukostbröd av sin granne Janne. En kanske liten men oerhört viktig handling, enligt Jaime.

Den här säsongen är Jaime bara här en gång, den här veckan.

Men sen?

– Jag återkommer varje år!

Kerstin Monk