Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Den som vill kan vila foten i armhålan”

/
  • Många övningar utgår från ställningen hunden, då man står på alla fyra med rumpan rakt upp i luften. Därifrån flyttar man tyngdpunkten, lyfter och vrider på armar och ben i möjliga och omöjliga riktningar, samt tar diverse ystra skutt som ska avslutas med en mjuk och ljudlös landning. Virya Yoga är tuff träning, trots att man knappt lämnar mattan under hela passet.
  • – Lång rygg. Håll magen. Sådärja, bra!Eva Holmberg trycker med milt våld GDs djärve testpilot på plats i Yogagrundställningen hunden.– Det här är en viloposition, intygar Eva Holmberg utan att övertyga undertecknad.

– Välkommen vill du ha the? Kontrasten från ett vanligt gym kan inte vara större. Det här känns snarare som att komma hem till någon.

Annons

En trappa upp i ett gult hus på Nygatan ligger träningslokalen Styrkabalans. Här håller Eva Holmberg klasser i Yoga och Pilates.
I dag står det Virya Yoga på schemat. Jag är naturligtvis skeptisk.
När vi går in i träningslokalen får vi börja med att hämta varsin matta, två ”tegelstenar” i kork och ett lila band för stretching. Vi sprider ut oss och våra mattor i rummet och det en och en halv timma långa passet kan börja.
Eva Holmberg leder hela tiden övningarna med lugn röst och talar om exakt vad man ska göra. Inklusive när det är dags att andas in och andas ut.
Det går okej så länge vi sitter i lotusställning och bara ska koncentrera oss på att just andas och att bilda en liten cirkel med tumme och pekfinger. Men så fort övningarna börjar gå över till att likna mer ”vanliga” träningsgrejer som armhävningar och situps blir det krångligt. Jag andas spontant hela tiden tvärtemot hur Eva säger att jag ska göra. Men så gör vi ju naturligtvis inte heller varken armhävningar eller situps. Nej, vi ägnar oss i stället åt att växla mellan hög och låg planka, respektive ”den lilla båten”.
– Är det inte fantastiskt, att de här övningarna gjorde man i Indien för tusen år sedan, säger Eva Holmberg.
Jo, det får man medge. Yoga kan te sig flummigt, och det handlar ju en hel del om att andas, koppla bort omgivningen och sånt. Men sett ur ett rent träningsperspektiv är det här tufft. Det tar inte allt för lång stund innan den första svettdroppen släpper taget om min nästipp och tar mark på min matta.
Det handlar om statisk belastning. Långsamt, länge. Ibland riktigt lääänge...
Ungefär när fotograf Nick tycker att han fått bilder så det räcker och lämnar lokalen förklarar Eva Holmberg att nu är vi tillräckligt uppvärmda för att börja köra på riktigt.
En svettig halvtimma senare har jag trots att jag inte visste att jag klarade av sånt bland annat stått på huvudet, balanserat med knäna uppflugna på mina egna armbågar och vridit och vänt på kroppen på sätt jag inte trodde var möjliga.
Ibland uppflugen på de två korkklossarna.
Att mina båda knän har tagit en del stryk genom åren märks tydligt. Min balans är inte vad den borde vara. Men det är ändå en häftig känsla när det nästan funkar. När man står där med näsan i golvet, en arm bakom kroppen, en framför och fötterna vridna över huvudet och inåt bakåt framåt...
– Och den som vill kan vila foten i armhålan, säger Eva Holmberg uppmuntrande.
Då hör jag en duns och ett skratt från killen intill mig. Där blev det för mycket även för honom.
Dagen efter-diagnos: Jag har uppenbarligen flera olika muskler kring ljumskar och rumpa som jag inte använder så ofta.

Mer läsning

Annons