Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gästrikland nära knäckas av stormen

/
  • Stormen rev inte bara upp sår i gästrikeskogarna. Även i centrala Gävle knäcktes träden som tändstickor.

SANDVIKEN I morgon är det exakt 50 år sedan stormbyar på uppemot 50 meter per sekund ruskade om och rev upp stora sår i Gästrikland.
Stormen slog till den 3 januari 1954 och bedarrade först dagen därpå.
På några timmar föll närmare 20 årsavverkningar i de skogar som Korsnäs förvaltade.

Annons
Mycket stora arealer, större än man kunde befara, drabbades. Mycket var helt enkelt ödelagt och andra områden så söndertrasade att de inte längre kunde betraktas som skogsbestånd.
Stormbyarna växte fram ur ett mycket djupt lågtryck som hade bildats över södra Norrland. November och december hade varit ovanligt varma med endast sex frostnätter.

Redan på morgonen den 3 januari började det blåsa enligt de anteckningar som Sven G Sundby, förvaltare på Korsnäs, tecknat ner. Vindriktningen var nordlig och nordostlig och kulminerade under natten.
- Snöstorm den 3:e januari, skrev Sundby i sina anteckningar. Åkte med bil till Skutskärs hamn där havet var fruktansvärt att skåda. Mot kvällen våldsamma orkanbyar. Elströmmen borta från 15.30 och det blev kallt inomhus. Barnen lades i hallen framför brasan i öppna spisen.
- Den 4:e januari tittade jag på skogarna norr om Gävle. Det handlade om fruktansvärda stormfällningar och alla vägar var spärrade.
- Den 5 januari tittade jag på skogarna söder om Gävle. Oerhörda stormskador.

Nu var det inte skogarna närmast havet som råkade värst ut. Den stora förödelsen började några kilometer inåt landet.
Det första som gjordes var att röja vägarna runt om i Gästrikland. Många satt isolerade i småbyarna på landsbygden. Sedan började inventeringen av skogsskadorna. Den gjordes från luften och marken.

Eftersom marken inte var frusen hade träden stjälpts omkull och Gästrikland bestod av tusentals livsfarliga rotvältor.
De lokala resurserna räckte inte till utan skogsarbetare från hela Sverige kom till Gästrikland. De avverkningar som startat på andra områden i Sverige avslutades. Den fallna skogen i Gästrikland, ja, även i norra Uppland, skulle räddas.
Om det fanns svårigheter för bolagen och staten var de betydligt större problem för bondeskogen. Här fanns ingen arbetskraft och inga maskiner att ta till. Många bönder fick se sin skog och pensionsförsäkring raseras på några timmar.
Trots att tusentals skogsarbetare slet hela vintern och våren 1954 hann de inte med att få ut allt timmer. Men en kall och blöt sommar gjorde att skadeinsekterna höll sig borta.

- För Högbo bruk blev det också kännbara skador på skogen, säger Jan-Erik Blom, som i dag ansvarar för Högbos skogsbruk. Men samtidigt kunde timmer säljas och för pengarna kunde bruket börja renoveras. Gamla herrgården ställdes i ordning och de första skidspåren anlades.
Den ungskog som planterades efter stormfällningen börjar nu ge avkastning. Två gallringar är redan gjorda.
- Båda har gett överskott och nu börjar skogen bli värdefull, säger Blom.

Jörgen Larsson

Mer läsning

Annons