Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Helikopterfärd och tågstopp i snön - så minns läsarna kaoset

Vi bad om att få in era berättelser från dagarna då Gävle stannade. Och det visade sig vara många som ville dela med sig. Läs, och minns.

Annons

De dagarna glömmer jag aldrig! Vi satt insnöade i vårt lilla hus ute i Hanåsen. Jag hade många små barn hemma och det började tryta med maten. Ungarna fick äta flingor utan mjölk. De tyckte att det var som att få godis på en vardag.

En granne sökte hjälp via telefonen och berättade att det skulle komma en helikopter morgonen efter och hämta upp mig. Jag skulle få handla mat inne i stan. Jag och några till från byarna runt omkring fick följa med.

För mej var det en fasa att få åka och jag hoppades att maken skulle få följa med i stället, men icke. Jag vägde minst! 

Flygfärden, visade det sig, var inte så hemsk som jag trott. Vi var tvungen att handla mat åt andra också och matbomba hos dessa bybor, eftersom det inte gick att landa på vissa ställen.

Piloten hade även medkänsla för djuren i skogen och ibland fick vi dyka ner med helikoptern för att blåsa bort snö åt djuren. De kom ingenstans och skulle säkert ha frusit ihjäl om inte detta skett.

Det jag minns mest är ändå att alla var trevliga och hänsynsfulla. Alla var glada fast det var sådant kaos. Vi fick oss nog en riktig tankeställare. Det här var ju bara ett snökaos. Tänk de som lever med krig, terror och elände.

 

Jag drog fram ett fyllo ur en snödriva i Bomhus. Han hade inga skor utan Icakassar runt fötterna fastsatta med buntband. Hade jag inte dragit upp honom hade han förmodligen kommit fram till våren nån gång...

 

Hoppas snön ligger i nu så det blir ett nytt kaos, inte skulle vi väl kunna få ett bättre 10-årsjubileum än det eller?

 

Jag hade kommit hem från sjukhuset under förmiddagen, då 1998, efter att jag åkt med ambulans på fredagskvällen på grund av ett epileptiskt anfall. Så jag är glad ändå att jag fick komma hem på lördagen och jag ger all räddningspersonal plus hemvärnet och alla som jobbade mycket med att hålla gatorna snöfria en eloge.

 

Flyttade i detta snökaos i Storvik. Där snöade det också ganska friskt! Skottade i två timmar innan jag kom fram till garaget där jag skulle lämna grejor, lastade av i max tio minuter och så iväg igen för ny last.

Efter 40 minuter såg det likadant ut igen!Bara att skotta igen... Vad det vräkte ned då!

 

Jag var på väg till Gävle med tåg (som passagerare) då snöovädret kom. Vi tog oss fram ända till Gävle, men 400 m från stationen blev det stopp. Det var en växel kvar som vi måste igenom, och det var omöjligt att få den ren från snö. Vi stod där från kl 16 till kl 20, om jag minns rätt.

Tåget blev sedan stående till kl 02 på morgonen innan det kom iväg. Tågmästaren tyckte inte att det var roligt! Hon hade inget ombyte kläder med sig, något som hon alltid haft några år tidigare. Men SJ hade ju ändrat sina rutiner, så tågmästarna sov inte över i samma utsträckning som tidigare utan kunde räkna med att komma hem varje kväll.

I Stockholm stod nattåget och väntade. Tågmästaren på det tåget var mycket irriterad. ”Skicka iväg oss bara! Vi är så tunga att vi tar oss fram överallt”, sa han kaxigt. Men han fick snällt vänta tills snön var röjd. Jag vet inte när han kom iväg.

 

var det 98 – jag var ute i stort sett hela tiden det snöade och hjälpte folk att komma hem och loss med bilarna mm.

Hoppas att det blir så igen!!

Det som jag inte tyckte om var när det började att brinna i ett hyreshus på Gullregnsgatan på Brynäs. Jag och min kompis fick släcka innan brandkåren kom fram i den djupa snön.

 

man ju aldrig glömma! Sonen, som precis hade fyllt ett år, var sjuk så jag stoppade honom i en åkpåse och sen ner i en ryggsäck för vidare ’transport’ till hälsocentralen.

Han var helt chockad av allt det vita och sa hela tiden ”nämen, nämen, nämen” bakpå ryggen. Det kändes som om jag hade en ”rumpnisse” på baksidan, hihi. Den ryggsäcken slänger jag ALDRIG!

 

som lade sig redan den 4 november hade precis töat bort och för att åka skidor hade jag och familjen åkt upp till Orsa där det fanns lite snö.

Vi fick studera läget där hemma via tv:n och stanna kvar tills på onsdagen fast vi skulle hem redan på tisdagen, då man inte fick åka in i Gävle.

När vi väl kom hem var det snö överallt, det var bara vitt, vitt, vitt.

Kommer ihåg att vi klättrade på snöhögen på gården upp på taket på huset över nocken och sedan åkte vi ruschkana nedför taket ner i snön, superhärligt, ett minne för livet.

...det skulle komma en helikopter morgonen efter och hämta upp mig...

Carina W

Basse

Kneg

Brandon Palm

Mackan

Per Bolling

Mer läsning

Annons