Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kattmördaren sålde hunden...

Annons

"Kattmördaren" Tillman har nämnts ett par gånger i serien om Gävles stadsbud. En av hans specialiteter var ju att komma och hämta husdjur som skulle avlivas och även ombesörja själva avrättningen.
Således var det Tillman som i början av 50-talet tillkallades när familjen Wiberg som bodde i hörnet Brynäsgatan-Andra Tvärgatan inte längre ansåg sig kunna ta ansvar för sin älskade Finn, en korsning mellan stövare och gråhund som hade fått någon sorts knäpp och börjat bli lite lömsk och aggressiv mot folk som inte hörde till familjen.
Mats Wiberg, son i huset och numera Malmöbo, minns att det var en tung stund när Tillman dök upp och hämtade hunden.
– Framförallt syrran var alldeles förstörd.
Nå, Tillman gav sig i alla fall iväg med hunden och tårarna torkade väl så småningom. Tiden gick, och efter ett år hade till och med Mats syster kommit över sorgen.
Då stod hunden plötsligt där på förstutrappan och viftade på svansen.
– Pappa blev vansinnig, berättar Mats. Han ringde upp Tillman, skällde ut honom fullständigt och frågade vad i hela helvete som var meningen.
Jo, det kröp fram att Tillman tyckte att hunden verkade glad och frisk, så han hade inte hjärta att avliva den. I stället sålde han den till en bonde i Hedesunda och räknade kallt med att risken att någon i familjen Wiberg skulle komma till Hedesunda och få syn på sin gamla hund var nästan obefintlig.
Men Tillman visste inte att Finn längtade efter sina gamla ägare till den grad att han en dag fick nog och gav sig iväg från sitt nya hem. Hur han hittade från Hedesunda till Gävle och dessutom ända upp till huset på Brynäs är en gåta som aldrig lär bli besvarad, men han gjorde det.
Och pappa Wiberg blev så tagen av den bedriften att Finn återupptogs i familjegemenskapen. Tyvärr visade det sig att han fortfarande var folkilsken, så efter ytterligare ett år fick man ändå lov att avliva hunden.
Men då gick uppdraget inte till Tillman.

RÄTTELSE: Birgitta Lundblad, som har bra koll på det mesta i stans historia, har påpekat att historien om Punsch-Janne som publicerades den 2 december inte kan vara korrekt. Jag påstod där att detta stadsbud körde Bengt G Kronberg i hans båt ut till Engeltofta och därefter tog bussen hem, men Kronberg dog 1901 och busstrafiken till och från Norrlandet kom inte igång förrän 1922.
Det är svårt att argumentera emot såna fakta. Möjligen skulle historien kunna gälla Kronbergs son Erik, som övertog familjens lantställe. Han sålde det 1924 vilket ger Punsch-Janne två möjliga år att ta bussen hem.
Historien om hunden Finn här ovan kan också te sig alltför bra för att vara sann, så ni som har synpunkter kan ringa numret här nedan. Dock känner jag Mats Wiberg som berättade den, och han är en trovärdig person.
Ulf Kriström
070-1554372

Mer läsning

Annons