Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välkomna till Tomteland

/
  • Kanske är deras önskningar svåra att uppfylla, även för en Tomte med ett alldeles eget land. FOTO: GUN WIGH

GÄVLE 32 förväntansfulla barn från flyktingförläggningen steg en tidig, mörk decembermorgon på bussen i Hofors.
Till Tomteland i Mora gick färden.

Annons
- Resan till Tomteland betyder väldigt mycket för de här barnen. Många av dem, de flesta, kommer sällan eller aldrig utanför Hofors på annat sätt än genom såna här utflykter, säger Inez Johansson, samordnare på Rönnens skola i Hofors.

Skolan är de asylsökande barnens egen skola. Eftersom de ännu inte har uppehållstillstånd ha de ingen plats i den svenska skolan.
- Det här är ett sätt att lösa det så att de ändå kan få gå i skolan. Utflykterna är en viktig del i verksamheten och fyller flera syften. Barnen får lära sig saker, får vara sociala och uppleva saker tillsammans. Kanske kan de koppla bort en del av de svåra tankarna. Vi försöker variera utflyktsmålen. Ibland är de mer lärorika, ibland är det mer skoj. Som den här gången.

Ett par timmar senare stannar bussen vid ett för dagen regnigt Tomteland. I backen uppför Gesundaberget har rödgula varningsskyltar varnat för troll.
Några av barnen som kliver av bussen kanske tror på tomten. Några av dem vet inte ens att det finns en tomte att tro på. Några, de lite äldre barnen, kanske inte tror på så mycket längre.
Hur det än är - i Tomteland har alla barn asyl. Kanske gör det då inte så mycket att vädergudarna är griniga den här dagen. Blött, rått och grått är det.
Tomtemor tar emot och visar vägen till Tomtens stuga. Det är en brokig skara barn i alla åldrar, från olika hörn av världen, barn som har mer i bagaget än vad som finns i deras små ryggsäckar. Några har nyligen kommit till Sverige, andra har varit här över ett år.

Omar Yüksekdag kom till Hofors för ett och ett halvt år sedan. Hans familj har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd två gånger. Ett tredje beslut väntar. Han är med på utflykten tillsammans med sina två systerbarn.
- Vi bodde i Tyskland innan vi kom hit. Vi väntade många år på asyl. Vi fick aldrig det. En dag när jag och min bror kom hem hade polisen hämtat vår mamma. De skickade henne till Turkiet. Vi fick inte träffa henne och vi vet inte var hon är eller om hon lever. Hon kommer inte från Turkiet utan från Libanon, berättar han samtidigt som han hjälper Muhammed, fyra år, att få i sig sin mat i Tomtestugan.

Mariam Ahmednour, fem år, är somalier men kommer närmast från Saudiarabien. Hon känner inte till någon annan verklighet än flyktens. I Tomteland har hennes mamma Bushra svårt att hålla reda på dottern och fånga hennes uppmärksamhet. Det finns så mycket för en femåring att försöka hinna med att upptäcka här, Tomten, troll och de två renarna bland annat.
Sedan augusti har familjen på fem personer bott på flyktingförläggningen i Hofors. Mamma Bushra drar ett av barnen i barnvagn.
- Det känns så bra att höra barnen skratta. Jag vet inte om jag kan säga att jag är lycklig, men mina barn har aldrig varit så trygga som de är nu. För första gången i sina liv går de i skolan. De får komma ut, ibland så här, ibland bara för att göra vanliga saker utan att behöva vara rädda. Vi behöver inte gömma oss hela tiden.

Hon ler försiktigt hela tiden när hon pratar, trots att det i hennes berättelse inte finns något att le åt. Hennes mamma och syskon lever gömda i Saudiarabien efter en skilsmässa från en man som gav dem en fristad sedan de flytt krig i Somalia. Men utan man ingen fristad. Hon vet inte om hennes familj är vid liv.
Bushra tror inte på tomten. Ändå har hon sin önskan klar. För första gången bryts leendet. Blicken blir fast.

- Vad jag önskar mig? Det är så enkelt och så svårt; att min familj ska få vara trygg. Det är svårt att aldrig, aldrig kunna vara säker på att få vara eller stanna någonstans, aldrig kunna lita på något. Och så barnen... Jag är trött. Jag är så trött.

Sofia Öhlander

Mer läsning

Annons