Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var kan min bil stå då?

/

Annons

Jag jobbade under de första och värsta dagarna under snökatastofen 1998. Från fredagen då det började snöa till onsdagen veckan därpå. Min första lediga dag var således torsdag.
Då gick jag ner till Hälsingegatan vid Nynäsplan för att leta reda rätt på min egen bil. Jag minns att jag ställt den på den allmänna parkeringen där men inte var på parkeringen. Allt var översnöat, det enda men såg var en takbox som stack upp ur snön. Så det var bara att börja leta. Skotta försiktigt.
Jag hade plastskyfflar för att inte skada lacken när jag sökte. Den första bilen jag skottade mig ner till var inte min. Fel färg. Men efter två timmar hade jag funnit min bil. Nummerplåten skottade jag fram för att vara helt säker. Vinröda bilar finns det gott om.
Det var dags för lunch, eftersom det var torsdag så blev det ärtsoppa. Slevade i mig snabbt för att återgå till grävandet. Det blev liksom en skyttegrav. Skottade runt bilen och kastade upp snön så det var säkert över två meter snö runt om bilen och mig.
Nu började magen mullra! Ni vet hur det kan bli när man ätit ärtsoppa. Så det blev några regäla brakare nere i gropen. Lukten var stark, ventilationen kass. Jag tog mig upp några gånger för att få frisk luft och för att fotografera. Att gå tillbaka i gropen krävde nästan gasmask.
Det knarrade i fjädringen när snötrycket lättade, bilen höjde sig sakta ungefär som landet efter inlandsisen. Efter sex timmars slit hade jag skottat fram hela bilen. Det började skymma. Men jag kom inte ut på vägen. Det var omöjligt att med spade ta sig genom plogvallen. På fredagen körde en traktor bort en del av plogvallen så att det gick att komma ut på vägarna.
De här dagarna då det kom 1,7 meter snö glömmer jag aldrig. Det var riktigt kul.

Mer läsning

Annons