Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Visst kan apor planera!

/
  • Mattias Osvath och orangutanghonan Igge har blivit kompisar. Det händer så mycket kul när Mattias kommer och fler lekar blir det. Lunds universitet och Furuvik har ett femårigt avtal.
  • Orangutangen Nyong har upptäckt några små bitar jordnöt. Ska han lyckas få tag i dem? Han börjar med att fösa dem närmare med en pinne.

Några små jordnötsbitar har hamnat utanför orangutanghanen Nyongs bur. Han kan inte nå dem med handen och mellan nötterna och honom finns en liten ränna. Kan han tänka strategiskt och få tag på nötterna?

Annons

Den här typen av frågor fascinerar Lundabon Mattias Osvath. Han är bland annat beteendevetare och kognitionsforskare och har en masterexamen i beteendeevolution.

Sedan några år tillbaka jobbar han en gång i månaden vid primatforskningsstationen i Furuviksparken. Forskningsstationen har varit väldigt enkel men i somras fick Mattias vara med och utforma och inviga en ny modern anläggning hos orangutangerna. Här har han, som också är vetenskaplig föreståndare för forskningsstationen, plats för sina experiment.

– Donald Johanson som hittade Lucy sa att ska vi förstå människornas evolution måste vi studera aporna. Jag är intresserad av tänkandet och evolutionen, säger Mattias.

Han och hans assistent, Tomas Persson, börjar känna sig ordentligt hemmastadda i parken och har fått ett eget litet hus där de kan sova över när de kommit hit från Lund för att genomföra sina experiment.

– Man säger att mycket är unikt mänskligt men ingen har kollat. Jag ville göra en egen studie och hade sett Ing-Marie Persson på tv.

Experimenten är svåra att genomföra om det inte går att skilja individerna åt och om aporna inte har god kontakt med människor. I Furuvik hittade Mattias det han sökte.

– Vi jobbade hårt och tätt ihop med Ing-Marie Persson och det funkade bra. Här i parken fanns samarbetsviljan och rätt attityd. Alla vinner på det här, säger Mattias som nyligen publicerat en vetenskaplig artikel om apornas föreställningsförmåga.

Det fanns arkeologiska fynd som tydde på att apor kunde planera och samtidigt gjordes experiment som liknade Mattias i Leipzig och i England så när Furuviksstudien publicerades fick det ett rejält genomslag i hela världen. Discovery, India times, Washington Post med flera har uppmärksammat Mattias studie men inte Sydsvenskan. Det är tydligen svårt att bli profet i sin egen hemstad. Men alla gillade inte Mattias resultat.

– Det blev spännande debatter med religiösa. När studien publicerades hamnade den på en kreationistisk hemsida. De påstod att studien var en komplott med EU.

Även ickereligiösa kan reagera negativt.

– I minst 3 000 år har vi trott att det är mänskligt att föreställa sig något. Att det bara är människan som kan planera och lösa problem. Att planera för att vi blir hungriga i morgon eller tar med dunjackan eftersom det kan bli kallare.

Så är det alltså inte och Mattias har kunnat bevisa det genom sina enkla studier. Han tillverkade en apparat för nyponsoppa. Aporna kunde se om det fann soppa i burken eller inte. Men nyponsoppan kunde bara nås via ett hål.

– Aporna fattade direkt när de såg Ing-Marie suga i sig soppa med en slang.

Aporna fick se apparaten laddas men fick inget verktyg. Senare fick de komma in i ett rum utan soppapparaten och där fick de välja mellan en slang och tre andra åtråvärda föremål. I hundra procent av fallen valde de slangen. I de flesta fallen lyckades de också behålla sin slang fram tills dess att apparaten plockades fram och de fick sin belöning.

– Som kontrollmetod hade vi en liten och omedelbar belöning mot en större som kom lite senare.

Mattias berättar att det är precis samma ”frestelser” som vi människor utsätts för och som leder till fetma och alkoholism. I det här fallet fick aporna välja mellan slangen, sitt favoritgodis vindruvor och några andra föremål. Hans tes var att aporna skulle välja vindruvorna men i mellan 50 och 70 procent av fallen valde de slangen.

– Det är betydligt fler än hos människor.

Apor är alltså bättre på att motstå omedelbara frestelser än vad vi är.

I ett tredje experiment fick aporna en slang och erbjöds en ny slang, några prylar eller vindruvor. I samtliga fall valde de vindruvorna. Slangen hade de ju redan.

Eftersom orangutanger och afrikanska människoapor delade gemensam förfader för 14 miljoner år sedan vet forskarna nu att vi kunnat planera i minst 14 miljoner år.

Att tänka ut experimenten är inte helt lätt eftersom Mattias inte kan prata med aporna. Det gäller att vara klar över vad han vill ta reda på och därefter designa ett lämpligt test.

– Oftast är kontrollexperimenten svårast. Förmågan finns men hur kontrollerar men det? Jag måste få apan att fatta vad jag menar, vara tydlig. De försöker alltid ta den enklaste vägen.

Schimpansen Linda är den som lär sig snabbast medan schimpansungarna lätt tappar tålamodet. Hanen Santino vet hur det går till men vill inte vara med. Han leker hellre sina egna lekar med Mattias där dragkamp är en favorit.

– Han slänger ut repet genom gallret och så skrattar han och slår sig på knäna när han vinner.

En som alltid jobbar för mat är orangutangen Nyong, eller Nenne som han kallas. Han höll kvar sin slang i tre dagar.

– Sen fick vi bryta. Han fick för mycket nyponsoppa.

Det Mattias jobbar med just nu är detaljtester. Han vill veta om aporna kan byta till sig saker som är värdelösa mot belöning. Alltså ungefär som vi gör med pengar.

– Kan de planera för någon annans behov? Jag är tveksam. De är egotrippade.

Vi går in i orangutangernas stora nybyggda hus. Nenne och honan Igge får syn på Mattias och tar genast plats i var sin bur. De uppfattar Mattias som en lekfarbror som alltid kommer med kul grejer. Orangutangerna sätter sig i varsin bur eftersom Igge vet att Nenne tar hennes godbitar annars. Nenne spottar som den värsta tonåring, tvi, tvi, tvi, för att fånga Mattias uppmärksamhet och få lite godis.

Forskningsstationen består av tre rum med lösa väggar där det går att slussa runt aporna. I gallerluckorna går det att skruva fast saker som aporna kan trycka och skruva på.

– Det måste vara säkert eftersom aporna är så starka. Men vi ska ha mer glas. Besökarna uppfattar det som att aporna sitter i fängelse.

Andra detaljer som ska fixas är torn med öppningar så det går att filma aporna. På så vis kan forskare och studenter långt ifrån Furuvik studera dem. Snart ska det också byggas en liknande forskningsstation även hos schimpanserna.

Hur gick det då med jordnötterna som Nenne så gärna ville ha. Jo, han tog en pinne och föste nötterna närmare sig men precis innan rännan bytte han taktik. Han stoppade ett finger i munnen och blötte det lite. Så stack han ut handen och fick nötterna att fästa på fingret. Kvickt drog han åt sig sitt byte och smackade högljutt över godiset.

Mer läsning

Annons