Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

33 år får räcka – nu sadlar Jörgen om

Efter 33 år som tredje generationens tobakshandlare tackar Jörgen Karlsson för sig.

I dag jobbar han sin sista dag i Rådhustorgets Tobak & Spel. Men han ska inte gå i pension.

– Jag kastar mig ut så får vi se var jag landar. Det här reportaget kanske kan bli en jobbannons. Jag är bra på att jobba i butik, skojar Jörgen, 57 år gammal.

Annons

Spel, tobak med tillbehör, godis och tidningar är det som främst står till buds. Kanske är det här den sista butiken i stan med ett tobakssortiment som sträcker sig längre än de vanliga cigarettmärkena. Stamkunderna är många. i många avseenden är butiken en social inrättning.

– Det är mycket man fått se och höra här inne under åren. Många kunder kommer hit för att ha roligt en stund, säger Jörgen.

Under många år jobbade han sida vid sida med sin pappaWilly, som gick bort 1996. Sedan dess har det varit Jörgen och parhästen Ewa Larsson, som jobbat här i ”minst 14 år”. Jag frågar hur Jörgen varit som chef.

– Nja, om han har varit direktör så har jag varit chefen, säger hon och skrattar.

– Ja, det är Ewa som bestämmer, konstaterar Jörgen.

Hans klocka tickar mot 60-årsstrecket. Tid, att göra andra saker än att bara jobba, är viktigare än tidigare. Ekonomiskt går den lilla butiken i hörnet Norra Strandgatan/Norra Kungsgatan rätt bra, säger han.

– Var inte blyg nu, Karlsson, hojtar Ewa från där hon står bakom kassan.

Ewa säger att far och son Karlsson var väldigt lika, men att pappa Willy var favoriten bland de äldre damerna. Jörgen håller med.

– Alla damer var väldigt förtjusta i Willy. Han var en charmör, en riktig gentleman, säger Ewa.

Det är uppenbart att Ewa och Jörgen känner varandra. De är samspelta, avslutar varandras meningar och svarar på frågor som bara ställts med blickar.

– Vi funkar ganska bra ihop, jag har haft det bra här som anställd, och jag försöker vänja mig vid tanken att han ska sluta, han kommer inte att vara här på måndag. Men jag förstår att Jörgen känner att han vill göra annat och träffa familjen mer. Han är väldigt engagerad i sina barn, säger Ewa.

Jörgen själv säger att det inte känns särskilt vemodigt längre.

– Jag har varit egen företagare så länge. Nu vill jag göra annat.

Ingen av hans fyra barn vill ta över butiken och bli tobakshandlare som pappa, farfar och farfarsfar Bertil i Tierp varit.

– Jag har läst om det där, det brukar hålla i tre generationer, sen tar det slut, säger han.

Han visar en del av tobakssortimentet.

– Det är mycket utensilier och tillbehör; cigarettpapper, tändare, etuier och pipor.

Den dyraste cigarren kostar 188 kronor.

– Det är Cohiba, Castros egen cigarr. Cigarrer har ju blivit populära igen på senare år. Det är mycket marknadsföring bakom det, man ser tjejer nu som röker stora, tjocka cigarrer, säger han.

Så sent som förra veckan sålde han en traditionell herrpipa, om nu någon trodde att folk inte rökte pipa längre. En del spelvinster till kunder som lämnat in sin kupong här har det också blivit. Den största är på drygt 1,9 miljoner.

– Men den roligaste vinsten var när en av kunderna lämnade in en kupong för 20 kronor och vann 101 000. De pengarna kom till rätt person, säger Ewa.

Butiken är anrik. Jörgen berättar att här huserade Josefina Edlund – eller Josephine Edlundh, stavningen varierar – en gång i tiden. Han visar en text ur Norrlandsposten från den 16 juni 1932, där det står att ”stadens äldsta cigarrhandlerska” fyller 80 år. Då hade hon drivit tobaksaffär i Gävle i 54 år, sedan 1878. Butiken på Norra Kungsgatan hade hon då drivit i 35 år.

– Hon var släkt med kungen, säger Jörgen och visar en del av texten där det står att fröken Edlunds familj när hon föddes fått en fin hund av änkedrottningen av Spanien.

”Fröken Edlund har också en smula kungablod i ådrorna, vilket påstående hennes aristokratiska profil icke jävar. Hennes fader var nämligen son på sidolinjen till den svartlockige stamfadern för vårt konungahus”, står det.

Jörgen ler åt texten.

– Den här butiken kommer att fortsätta vara tobakshandel, det verkar i alla fall så. Jag tror den nya ägaren har den intentionen. Det känns bra. Själv är jag nöjd nu. Men jag kommer att sakna alla möten med människor. Det har varit det bästa.