Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

50 år av debatt om trafiken i centrum

GÄVLEDiskussionen om bilarnas framfart i centrala Gävle är ingen ny företeelse. Under de senaste 50 åren har trafiken i stadskärnan varit ett kärt ämne att debattera. Men såväl åsiktslägren som argumenten har varierat med tiden.

Annons
- Det har funnits olika trender som avlöst varandra. Ett tag hade bilen ett väldigt försteg, den skulle ta sig fram och resten fick anpassas. Men i slutet av 1960-talet, ungefär samtidigt som högertrafikomläggningen, kan man säga att bilkärleken nådde sin kulmen, säger Christina Thunwall, universitetslektor i arkitektur- och bebyggelsehistoria.

Tre städer
Hon jobbar på Uppsala universitets institut för bostads- och urbanforskning som finns i Gävle och har slutfört en forskningsrapport om trafikmiljöerna i Uppsala, Mjölby och Gävle - tre städer som alla formats av närheten till E4:an.

- Valet av städer har en subjektiv förklaring, jag har bott i alla tre städerna och känner till saker som annars kan vara svåra att läsa sig till, säger hon.

Bra utsikt
Från Rådhuset i Gävle, där hon har sitt arbetsrum, har hon bra utsikt över ett av objekten för hennes studie. Rådhusesplanaden har nämligen spelat en central roll i stadens sätt att anpassa sig till biltrafiken.

- Gävle har haft en gynnsam situation med tanke på nyplaneringen efter branden 1869. Esplanaden sväljer oerhört mycket biltrafik om man jämför med Uppsala som har en trång stadskärna, säger hon.

Fram till 1956 körde bilar i båda riktningarna på Kungsgatan där även spårvagnarna skulle rymmas. För att förbättra flödet har sedan trafiken enkelriktats på ömse sidor av esplanaden.

Stora ingrepp
Flera stora ingrepp söder om Gavleån har också gjorts; Södra Kungsgatan och Kungsbron har breddats och en helt ny bro, Rådmansbron, har byggts. Flera gamla kvarter revs när anslutningsvägen mellan Rådmansbron och Södra Kungsgatan byggdes och i samma veva fick Slottstorget sitt nuvarande utseende.

I diskussionerna om trafiken i innerstan har affärsinnehavarna ofta haft tydliga åsikter. Redan på 1940-talet fanns ett förslag som gick ut på att leda genomfartstrafiken utanför staden, men affärsmännen protesterade och rikshuvudvägen blev kvar i centrum ända till 1980.

- Hotbilden har alltid varit att handeln i centrum kommer att dö om hindren för biltrafiken blir för stora. Samtidigt är för mycket trafik i centrum inte heller bra. Det är som att cykla, en ständig balansgång, säger Christina Thunwall.

Säkerhetsriskerna, bullernivån och försämrad luft har varit de tyngsta argumenten för dem som propagerat för färre bilar i centrum. Under de tre senaste decennierna har opinionen också svängt till deras fördel; vägbulor, avsmalningar och begränsningar på max 30 kilometer i timmen i centrum är några tecken på det.

I sin forskningsrapport funderar Christina Thunwall kring vad som kommer att bli nästa prövning för stadskärnorna. Kommer de att kunna fortsätta att vara mångfunktionella platser utan att deras gamla karaktär helt utplånas?, undrar hon.

- Man vet inte riktigt vad som kommer att hända framöver, vi kanske får mjuka och giftfria bilar eller något kommunikationsmedel som ingen har tänkt på än. Eller så blir vi kanske jättefattiga så att ingen kommer att ha råd att ha bilar.

ERIK WIKSTRÖM