Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Actionfyllt äventyr under inlandsisen

Annons

Jag älskade ”Ice Age 2” lika mycket som ”Ice Age 1” och trodde inte att trean skulle bli så bra som den nu är. Det är inte ofta man brukar gilla uppföljare när de börjar dra iväg mot flera stycken, men med de animerade, synnerligen välgjorda, filmerna kan det vara något helt annat. ”Ice Age 3 – Det våras för dinosaurierna” har det mesta, framför allt action, en rapp och fyndig dialog kryddad med mycket humor som både riktigt unga (fast de kan nog bli lite skrämda också) och äldre kan skratta gott åt. Allt detta förlåter en annars tämligen förutsägbar handling.

Trean är, översatt till mänskliga roller, som om Indiana Jones med följe skulle hamna i ett underjordiskt, eller snarare underisiskt Jurassic Park där farorna lurar bakom varje buske och det gäller att fly i en hiskelig fart på det mest spektakulära sätt. Jag satt faktiskt och småfinissade mest hela tiden och ibland blev det mera än så.

Samtidigt smyckas storyn också med sockersöta, romantiska drag, som när ekorren Scrat i sin jakt på sitt älskade ekollon får konkurrens i Scratte, en kvinnlig avbild av honom själv. Kärlek börjar alltid med bråk brukar det heta ibland.

Isen har börjat smälta (klimatförändringarna ni vet) och mammutarna Manny och Ellie, som väntar sin första baby, hamnar på äventyr tilslammans med en flock medföljare, däribland sengångaren Sid, ekorrparet och och det alltmer deprimerade lejonet Diego.

I de storkäftade dinosauriernas, skräcködlornas och köttätande växternas värld träffar de på den enögda och komlett orädda vesslan Buck, som roar sig med att driva de vidunderliga monstren till vansinne och berättar otroliga sagor på Claes Malmberg-göteborgska för besökarna.