Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Actionorgie som ger plåtsmak i munnen

Annons

Plåt-Niklas i king size-format i kamp med en look-a-like under påseende av Kalle Stropp...

Nej, naturligtvis inte. ”Transformers” handlar om sanslöst förvandlingsbara stridsrobotar, de onda mot de goda, där helt vanliga (nåja) människor och hela den amerikanska försvars- och krigsmakten blir som klämda brickor i det synnerligen röriga spelet om herraväldet på planeten Tellus.

Inte bara ur bilar utan även motorcyklar, lastmaskiner, flygplan och elektrifierade köksutrustningar kliver Autobotarna fram för att bekämpa de hemska invasionsstyrkorna, Deceptions.

Den ende som har styrka nog att rädda världen är den vidunderlige Optimus Prime och den slutliga uppgörelsen utvecklas till ett krig i ökenlandskapet intill pyramiderna i Egypten. Symboliken finns där om man så vill.

En otroligt actionspäckad orgie i specialeffekter, explosioner och – tack och lov – sexiga Megan Fox (unga motspelaren Shia LaBeouf är väl en motsvarighet på tjejsidan kan tänkas) och en befriande massa humor.

Den fantasifulle filmmakaren Michael Bay har faktiskt lyckats överträffa föregångaren även om sådana här sorters filmer inte är min likör.

Emellertid har jag full förståelse för den applåd fansen gav ifrån sig efter ”smygpremiären” häromkvällen. Snacka om att tillfredsställa de redan frälsta kidsen och vi som är av en annan generation kan ändå beskåda spektaklet med en viss nyfikenhet och tillåta oss att imponeras av teknikens moderna möjligheter.

150 minuters speltid är emellertid på tok för långt och upprepningarna är inte få. Man hinner få plåtsmak i munnen.