Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Aldrig mer ett nyårslöfte!

När jag fyllde 40 blev jag kallad till företagshälsovården för en grundlig besiktning. Eftersom jag är lång, smal och nästan aldrig sjuk förväntade jag mig givetvis lysande provresultat.

Annons

Men sjuksköterskan hakade på min liknelse vid fordonsbesiktning och förklarade att jag under min välskötta kaross har en trött, vanvårdad motor som går på alldeles för mycket olja. Det visade sig att en kombination av stillasittande arbete, kaffemissbruk och total avsaknad av motion börjat ge resultat. Och det är sant att vi har en lång tradition av att stupa av hjärtbesvär i min släkt, men jag trodde faktiskt inte att det gällde mig.

Och så ville hon ha mig till att spela innebandy och gå på gym, och jag sa att det kommer aldrig på

fråga. Däremot bestämde jag mig där och då för att börja cykla till jobbet i stället. Det skulle – förutom 15 mils cykling varje vecka – betyda att det äntligen blev ett slut på denna vansinniga jakt på parkeringsplats varje morgon.

Och på den vägen är det. Mina värden blev snabbt bättre. Min ekonomi också, för den delen. Men på senare år har jag ändå lagt märke till att gamla

favorittröjor börjat kännas lite trånga. Och om

inte läderskärp kan krympa med åren så måste det vara mitt midjemått som ökat.

Och nu i julas var måttet rågat. Efter att ha sett min blekfeta vinterkropp i profil på annandagsmorgonen bestämde jag mig för att något radikalt måste ske. En rejäl förändring! Räfst och rättarting! Bot och bättring! Dags för nyårslöfte! Men det måste vara ett löfte som man orkar hålla. Annars är det ingen vits med det. Och så kom det sig att mitt nyårslöfte för det här året är att äta minst en frukt om dan. För, resonerade jag, den som har munnen full av frukt kan inte samtidigt äta en påse geléhallon.

Och det började rätt bra. Efter en rejäl portion av årets sista dessert på nyårsafton inledde jag 2012 med en apelsin. Sedan gick jag och la mig. Bara för att vakna upp på nyårsdagen med kylen fortfarande full av julmat. Frukostmackor med fet julost och dito skinka. Och på det en banan. Till lunch rester av en potatisgratäng med nån köttbit. Därefter en apelsin. Till middag blev det den traditionella nyårsdagspizzan. Svaldes ner med några chokladbitar (ja, vi har fortfarande tre chokladkartonger kvar efter julafton och jag tänker inte kasta bort dem!), och till sist (när jag knappt orkade få i mig något mer) en apelsin till.

Och sådär har det liksom fortsatt. Miss Bomhus och jag älskar att se på film tillsammans på kvällarna när barnen har somnat. Vi tänder en massa stearinljus och brygger en panna te. Tar några praliner, lite dadlar och nötter och sånt där. Det slinker ner. Nickar till framför Woody Allen. Och när jag är som mättast och tröttast kommer jag på att

jäklar, jag måste ju ta en frukt också. Så in med en sista banan innan man kryper ner i sängen.

Inte blir jag nå smalare på det här viset! Hittills i år har jag tvärtom gått upp ett kilo till. Det är säkert all den där extra frukten jag trycker i mig. Nej, för tusan – aldrig mer ett nyårslöfte!

LARRY FORSBERG

Annons