Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Aldrig mer Gävle"

/
  • Varieteartisten Johan Wellton har varit i Gävle till och från sedan 1995. Nu är han på väg härifrån. Igen.

Jonglör, mimare, varietéartist. Samtliga är titlar vi vågar sätta på den mångsidige Johan Wellton. Efter sju år i Gävle är han nu på väg att lämna stan. GD.se fångade honom medan han fyllde sina flyttkartonger med prylar.

Annons

Johan Wellton kom till Gävle redan som tonåring. Han är född och uppvuxen i Västervik men lockades av Gävles stolta cirkustradition och började 1995 cirkusgymnasiet på Vasaskolan. Efter studenten lockade stora vida världen och livet som gatuartist. Men tre år senare valde han att återvända till kaffestaden. Med 10 000 kronor på fickan startade han upp sin egen teater, Fabriken.
Nu känner Johan Wellton att det är dags att röra på sig igen. I februari bär det av till Fijiöarna, Nya Zeeland och Karibien på en två månader lång turné. Sedan vet han inte riktigt vad som händer.


– Det är klart jag kommer att göra det. Men det är framför allt människorna som gjort att jag stannat kvar så länge. De har varit helt avgörande, de kommer jag att sakna mer än själva stan.


– Boulognerskogen. Och Alderholmen, innan den blev ombyggd. När det var en stor öde tomt tyckte jag om att promenera där.
Nu är Gävle lite sönderbyggt, det verkar som att man inte riktigt har någon stadsplanering. Det är en sådan blandning av hus.


– Oj, det var en svår fråga. Men "Porten mot Norrland", kanske. Det var därför jag flyttade hit. För att man kommer bort från Stockholm men ändå är så nära. Kanske "Möt Norrlands lugn med närhet".


– Mest åker jag väl ner till Stockholm när jag ska gå ut. Men jag hänger mycket på Brända Bocken. Och på Goya. Och i källaren på Heartbreak.


– Förr var det Söders deli. Innan de lade ner. Jag har inte hunnit dit sedan de öppnade igen. Wayne's på torget är bra också.


– Ha ha. New York. Ja, jag tycker att Gävle ska bli precis som New York.


– Mentaliteten. Det är för mycket av offer-mentalitet i den här staden. Det behövs Obama-inspiration, "Yes we can". Om jag kunde starta upp en teater med 10 000 kronor på fickan kan Gävle också följa sin dröm. Det klagas lite för mycket.


– När jag lämnade stan efter studenten tänkte jag "Aldrig mer Gävle". Och det tänker jag nu också. Men jag kan absolut tänka mig att flytta tillbaka hit. Jag gillar Gävle. Kanske som pensionerad. Nu behöver jag mer adrenalin. Jag har inte tålamod nog att vara kvar.


– Det är väldigt beroende av årstid. På sommaren tänker jag "Vad vackert det är". Så här års undrar jag hur jag kan bo på de här breddgraderna.


– Boulognern eller restaurangen i Konserthuset. När man tittar ut mot Boulognern och det lilla upplysta vattenfallet. Och en schysst solnedgång.


– Det är utan tvekan det huset man ser när man går på Södra Kungsgatan mot centrum, mittemot stadsbiblioteket. Det där huset med två stora ventilationstrummor eller vad det är. Det är pinsamt fult. Otroligt ocharmigt.


– Musikbibblan. Vilken grej! Folk tror inte att det är sant. En stor eloge till personalen! Vilken kunskap och service. Och så skulle jag vilja visa Konserthuset. Och teatern, för den är så fin. Boulognerskogen. Och min egen teater, såklart.


– För mig är det kombinationen mellan det norrländska lunket och närheten till Stockholm och Arlanda. Stan ligger väldigt bra till. Inte som en förort, men nästan. Och så cirkushistoriken.


– Jag måste nog säga Brynäs, faktiskt.


– Jag har så många härliga vardagshjältar här. Och helghjältar också. Min granne som är mekaniker, han ställer upp i ur och skur. Och många företagare i Gävle som har ställt upp och sponsrat. Jag träffar ju mest folk via jobbet. Sören Thyr, till exempel, som dog 2006. Han var en riktig favorit. Inget möte tog mer än fem minuter.


– Det är en oerhört stor skillnad att handla här jämfört med i Stockholm. Det är som att hälsa på hos folk. Nackdelen är väl att det tar tid. Det tar liksom en dag att handla ett par byxor. Jag har ingen direkt favorit bland klädbutikerna. Men jag handlade mycket på Beijers när jag höll på att bygga upp teatern.


– Det är klart den ska brinna! Om den jäkeln fick stå kvar skulle ingen veta vad Gävle var för något. Jag träffar ju folk från hela världen som vet att den brinner.
Jag tycker att det ska anordnas en stafett där Gävleborna springer längs hela Kungsgatan med brinnande facklor. Till exempel på nyårsafton. Och så skulle alla få tända på bocken gemensamt. Jag har lagt fram förslaget till kommunen, men jag tror inte att de fattar marknadsföringspotentialen i det.

Mer läsning

Annons